Big Bad Wolves (2013)

Under en kurragömmalek försvinner en flicka. Hon hittas senare fastspänd vid en stol i skogen, utan huvud och med trosorna hängande vid anklarna. En barnamördare härjar i en israelisk stad och läraren Dror är polisens huvudmisstänkte. När bevisen inte räcker till tar snuten Miki lagen i egna händer men den döda flickans pappa Gidi hinner före och han skyr inga medel för att få Dror att erkänna…

”Han kidnappade flickor och proppade i dem godsaker. Men godsakerna innehöll sömnmedel, så flickorna föll i djup sömn. När de sov körde han in sin penis i vartenda hål på deras kroppar.”

Det senaste året har de båda israeliska regissörerna Navot Papushado och Aharon Keshales andra långfilm Big Bad Wolves poppat upp lite överallt, alla verkar älska den. Regissörernas första film, Rabies, var en positiv överraskning och jag har sedan dess varit nyfiken på vad de skulle hitta på härnäst. Big Bad Wolves gjorde mig inte besviken. Jag visste ingenting om filmens handling innan jag såg den, jag läste inte ens på dvd-fodralets baksida. Regissörsduon har med små medel lyckats skapa en tät och smart thriller med en lagom dos av becksvart humor. Med tanke på filmens tema så är det ganska våghalsat att inkludera humor men det fungerar väldigt bra och man sätter skrattet i halsen vid flera tillfällen och precis som i Rabies så är det komiska förbannat kul, utan att vara gapskrattig.  Utseendemässigt så är Big Bad Wolves ett snyggt hantverk och ser definitivt inte ut som en billig exploitationrulle som skapats i syftet att chockera. Det är en mörk historia som hanteras lite annorlunda än vad vi är vana vid och dilemmat rätt och fel dras till sin yttersta spets. Vad som skulle kunna vara vilken valfri hämndrulle som helst förvandlas till en smart och lågmäld thriller som får tittaren att tveka om vad som är rätt och fel ända tills de sista svettiga minuterna. Jag kan bara hålla med majoriteten av de imponerade filmtittarna, Big Bad Wolves är en förbannat bra rulle och definitivt en av förra årets bästa filmer.

Kalevet aka Rabies (2010)

Njutafilms är ett fantastiskt bolag som släpper allt från gladporr och europeiska b-filmer till biosuccéer som Dogtooth. Nu har de dessutom släppt Israels första skräckfilm!

Ofer och hans syster Tali flyr hemifrån på grund av sin förbjudna kärlek till varandra. I ett naturreservat trillar Tali ner i ett hål i marken, en fälla gillrad av en psykopat. Ofer springer iväg för att hitta hjälp men blir påkörd av en bil innehållande fyra tennisspelare. De två männen i bilen följer med den skadade Ofer för att hjälpa honom att befria sin syster, kvinnorna stannar kvar för att larma polisen. Samtidigt strosar parkvakten Menashe och hans hund Buba runt i skogen för att kolla läget då naturreservatet inte har särskilt många besökare för tillfället. Olyckliga händelseförlopp och missförstånd gör skogen till en mardröm. Det är inte bara en psykopat som härjar vilt i skogen, ond bråd död sprider sig som en löpeld bland de otursdrabbade besökare.

Rabies, eller Kalevet som är filmens originaltitel, är en positiv överraskning. Filmskaparna Aharon Keshales och Navot Papushados debutfilm är beundransvärd. De känner till skräckfilmens alla klichéer och vänder ut och in på dem, allt du tror ska hända händer men inte alls så som du förväntat dig. Rabies är inte en renodlad skräckfilm. Vad man tror ska utveckla sig till en vanlig slasherfilm utvecklas till någonting helt annat. Jag älskar slasherfilmer men det var befriande att se något så här bra och annorlunda. Det är inte helt lätt att vara originell när det kommer till denna typ av film men här lyckas det hela vägen. Rabies är inte särskilt skrämmande utan känns mer som en skruvad film med skruvade karaktärer som mycket väl skulle kunna passa in i en skapelse signerad Quentin Tarantino. Filmens två regissörer och manusförfattare lyckas göra någonting nyskapande av ett i många fall trött upplägg. Rabies är smart, kul och spännande och det händer hela tiden saker utan att det känns rörigt. Det är snyggt filmat, helt under dagtid, och skådespelarna imponerar. De sköna karaktärerna är på helt rätt ställe och det är en fröjd att se Danny Geva som den perverterade polisen Yuval, det är ett av de mest pricksäkra personporträtt jag sett på länge. Rabies är en förbannat smart filmtitel, det förstår du när filmen tagit slut, dessutom är det en grymt imponerande filmdebut. Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att man får se mer bra film från Israel. Njutafilms har lyckats igen med att släppa en filmtitel som förmodligen inte skulle ha nått fram till mer än de mest inbitna skräckfilmsfansen i Sverige. Jag ser redan nu fram mot vad de ska släppa härnäst.