Njutafilms är ett fantastiskt bolag som släpper allt från gladporr och europeiska b-filmer till biosuccéer som Dogtooth. Nu har de dessutom släppt Israels första skräckfilm!
Ofer och hans syster Tali flyr hemifrån på grund av sin förbjudna kärlek till varandra. I ett naturreservat trillar Tali ner i ett hål i marken, en fälla gillrad av en psykopat. Ofer springer iväg för att hitta hjälp men blir påkörd av en bil innehållande fyra tennisspelare. De två männen i bilen följer med den skadade Ofer för att hjälpa honom att befria sin syster, kvinnorna stannar kvar för att larma polisen. Samtidigt strosar parkvakten Menashe och hans hund Buba runt i skogen för att kolla läget då naturreservatet inte har särskilt många besökare för tillfället. Olyckliga händelseförlopp och missförstånd gör skogen till en mardröm. Det är inte bara en psykopat som härjar vilt i skogen, ond bråd död sprider sig som en löpeld bland de otursdrabbade besökare.
Rabies, eller Kalevet som är filmens originaltitel, är en positiv överraskning. Filmskaparna Aharon Keshales och Navot Papushados debutfilm är beundransvärd. De känner till skräckfilmens alla klichéer och vänder ut och in på dem, allt du tror ska hända händer men inte alls så som du förväntat dig. Rabies är inte en renodlad skräckfilm. Vad man tror ska utveckla sig till en vanlig slasherfilm utvecklas till någonting helt annat. Jag älskar slasherfilmer men det var befriande att se något så här bra och annorlunda. Det är inte helt lätt att vara originell när det kommer till denna typ av film men här lyckas det hela vägen. Rabies är inte särskilt skrämmande utan känns mer som en skruvad film med skruvade karaktärer som mycket väl skulle kunna passa in i en skapelse signerad Quentin Tarantino. Filmens två regissörer och manusförfattare lyckas göra någonting nyskapande av ett i många fall trött upplägg. Rabies är smart, kul och spännande och det händer hela tiden saker utan att det känns rörigt. Det är snyggt filmat, helt under dagtid, och skådespelarna imponerar. De sköna karaktärerna är på helt rätt ställe och det är en fröjd att se Danny Geva som den perverterade polisen Yuval, det är ett av de mest pricksäkra personporträtt jag sett på länge. Rabies är en förbannat smart filmtitel, det förstår du när filmen tagit slut, dessutom är det en grymt imponerande filmdebut. Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att man får se mer bra film från Israel. Njutafilms har lyckats igen med att släppa en filmtitel som förmodligen inte skulle ha nått fram till mer än de mest inbitna skräckfilmsfansen i Sverige. Jag ser redan nu fram mot vad de ska släppa härnäst.
Rabies, eller Kalevet som är filmens originaltitel, är en positiv överraskning. Filmskaparna Aharon Keshales och Navot Papushados debutfilm är beundransvärd. De känner till skräckfilmens alla klichéer och vänder ut och in på dem, allt du tror ska hända händer men inte alls så som du förväntat dig. Rabies är inte en renodlad skräckfilm. Vad man tror ska utveckla sig till en vanlig slasherfilm utvecklas till någonting helt annat. Jag älskar slasherfilmer men det var befriande att se något så här bra och annorlunda. Det är inte helt lätt att vara originell när det kommer till denna typ av film men här lyckas det hela vägen. Rabies är inte särskilt skrämmande utan känns mer som en skruvad film med skruvade karaktärer som mycket väl skulle kunna passa in i en skapelse signerad Quentin Tarantino. Filmens två regissörer och manusförfattare lyckas göra någonting nyskapande av ett i många fall trött upplägg. Rabies är smart, kul och spännande och det händer hela tiden saker utan att det känns rörigt. Det är snyggt filmat, helt under dagtid, och skådespelarna imponerar. De sköna karaktärerna är på helt rätt ställe och det är en fröjd att se Danny Geva som den perverterade polisen Yuval, det är ett av de mest pricksäkra personporträtt jag sett på länge. Rabies är en förbannat smart filmtitel, det förstår du när filmen tagit slut, dessutom är det en grymt imponerande filmdebut. Nu hoppas jag bara att det håller i sig och att man får se mer bra film från Israel. Njutafilms har lyckats igen med att släppa en filmtitel som förmodligen inte skulle ha nått fram till mer än de mest inbitna skräckfilmsfansen i Sverige. Jag ser redan nu fram mot vad de ska släppa härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar