Filmåret som gått - 2012 års bästa filmer

Ett varmt Alleppey i Indien januari 2012

Då var 2012 slut och 2013 har tagit vid. Det har varit ett bra år. Jag och min sambo inledde året med att åka en månad till Indien och när sommaren fått både en och fyra chanser att leverera lite sommarvärme gav vi slutligen upp och spenderade en vecka i Barcelona. Musikmässigt har 2012 varit mycket bra. Två av mina favoriter släppte nya skivor, Jack White sitt debutalbum Blunderbuss och Bob Dylan dubbelvinylen Tempest, hans bästa platta sedan Modern Times. Jag har varit på mängder av konserter. Jack White i Barcelona (där konserten föll i glömska ganska snabbt efter att någon la någonting i min drink) och i Köpenhamn, Bruce Springsteen & The E Street Band på Roskildefestivalen, Ozzy Osbourne på Malmö Stadion, Goat på Debaser, Eilen Jewell på Babel, Ulf Lundell på Konserthuset, Willie Nile på Sankt Gertruds, Sleep på Amager Bio i Köpenhamn, OM på Inkonst, Saint Vitus på Truckstop Alaska i Göteborg och Thåström på KB är bara några av de oförglömliga minnen jag samlat på mig under året. Jag gick på Sci Fi Mässa och träffade mina idoler från tonåren Kane Hodder och Lance Henriksen. Jag stötte på George A. Romero på torget i Lund och fick sedan ta del av en nästan två timmar lång Q&A under Fantastisk Film Festival med mannen vars filmer jag vuxit upp med och beundrat. 2012 har som sagt varit ett väldigt bra år.

Även under 2012 har jag tittat på mängder av film, mycket dåligt men också många guldkorn, gamla som nya. Mycket av min tid har gått till att läsa Stephen Kings böcker i kronologisk ordning och se filmatiseringarna av dem. Det har också tittats på många tv-serier. Jag har tagit farväl till House, hälsat nya skapelser som Magic City och American Horror Story välkomna och följt andra (Dexter, Breaking Bad, The Walking Dead, True Blood, Boardwalk Empire m.fl.) under nya säsonger.

Jag inledde 2012 med att räkna upp de filmer som jag tyckte varit bäst under året som gått och nu tänkte göra precis samma sak, den första dagen på det nya året. Det finns fortfarande många filmer som jag inte hunnit med att se än som Michael Hanekes Amour, oscarsbelönade The Artist, hyllade Tyrannosaur och David Cronenbergs senaste film Cosmopolis, för att nämna några. Som alla andra år har jag självklart tagit del av besvikelser, några av dem som de flesta i min omgivning har älskat. Även fast jag såg Prometheus på Royal i Malmö i 3-D hjälpte det inte utan jag gick där ifrån med skägget i brevlådan, besviken på att den inte alls var vad jag föreställt mig. Jag gillar de första två Batman-filmerna av Christopher Nolan men The Dark Knight Rises lämnade mig otillfredsställd och något uttråkad, vilket möjligen har att göra med att jag inte såg den på bio. Jag gillade Roman Polanskis The Ghost Writer men Carnage är ytterligare ett biobesök jag kunde ha varit utan och jag väntar fortfarande på att han ska göra en film som Death and the Maiden igen. Chernobyl Diaries hade en lovande trailer men som film fallerade den totalt. Jag har aldrig varit någon större gillare av Rec 2 men jag hade ändå höga förväntningar på Rec 3: Génesis och även fast den inte var totalt värdelös var det inte mycket att hänga i granen.

Här följer dock de tio bästa filmerna från 2012 enligt mig. Vissa är inte från året i fråga men det var då de fick bio- eller filmpremiär i Sverige så jag kör på det. Okej, då drar vi igång, i ingen speciell ordning:

- Shame

Årets första biobesök blev en av årets bästa filmer! Här kan ni läsa min recension.

- We Need To Talk About Kevin

Ett otroligt starkt drama som tar upp ett fruktansvärt och för de flesta otänkbart ämne. Här recenserar jag filmen.

- Grabbers

Den bästa monsterfilmen sedan Eight Legged Freaks. Här kan ni läsa min recension.

- Lawless

En av mina favoritmusiker samarbetar ännu en gång tillsammans med regissören John Hillcoat. Denna gång handlar det om spritförbudet i Amerika. Det är rått, skitigt och alldeles lysande. Kritikerna tyckte inte att Shia LaBeouf kunde bära upp filmen men det tycker jag och tillsammans med Guy Pearce, Tom Hardy och Jason Clarke passar han alldeles perfekt in. Filmmusiken som förutom Nick Cave består av bl.a. Mark Lanegan och Emmylou Harris är klockren!

- The Divide

Domedagsfilm som fullkomligt dryper av hjälplöshet. Här recenserar jag filmen.

- Mientras Duermes

Även känd under namnet Sleep Tight är regissören Jaume Balaguerós senaste och det är långt från de smittbärande mardrömsvarelser han så effektivt skapade med mästerverket Rec. Recensionen hittar ni här.

- Sinister

Årets bästa skräckfilm är en ruggig skapelse. Här recenserar jag filmen.

- Skyfall

Jag är barnsligt förtjust i James Bond. Ända sedan jag var liten har jag följt agentens äventyr. Skyfall är en mäktig comeback efter den sunkiga Quantum of Solace (med sitt strålande ledmotiv signerat Jack White och Alicia Keys). Daniel Craig är som klippt och skuren i rollen som 007 och Javier Bardem är den bästa Bond-skurken på väldigt länge. Slutuppgörelsen är bland det mäktigaste i James Bonds historia.

- Evidence

Otäck fejkdokumentär som var den första filmen på väldigt länge i genren som fick mig att hoppa till vid flera tillfällen. Här kan ni läsa min recension.

- Livide

Årets snyggaste film blev årets sista recension. Här recenserar jag filmen.

Skulle listan varit längre skulle förmodligen The Bay och Antiviral kommit med men jag fick nöja mig med tio, annars skulle jag förmodligen skriva fortfarande. När det kommer till dvdsläpp är Njutafilms utgåva med de två franska mästerverken Last Caress och Blackaria otvivelaktigt årets bästa och en dvd alla bör ha i sin filmsamling. Det var allt från mig och jag ser fram emot ett nytt år med nya filmer att se och skriva om. Ha nu ett riktigt gott nytt filmår och ett stort tack till alla er som läser och kommenterar, ni är guld värda!

Grabbers (2012)

Någonting från rymden landar i vattnet utanför den sömniga irländska ön Erin Island. En båtbesättning försvinner spårlöst och döda valar med sargade kroppar spolas i land. En fiskare fångar något i sitt nät och tar med det hem. Snart börjar flera av öns befolkning att försvinna och orsaken visar sig vara monster från yttre rymden som livnär sig på vatten och blod. Öns ordningsman, den alkoholiserade Ciarán O’Shea, kommer underfund med att utomjordingarna avskyr alkohol och att i tillräckligt stora mängder tar det livet av dom. Det finns bara ett sätt att rädda ön från att bli övertagen av utomjordingar - att gå till den lokala puben och supa skallen av sig.

”What’s Smith got to do with your raging alcoholism? I’m not a raging alcoholic, I’m a social drinker.”

När jag först hörde talas om Grabbers för några månader sedan tyckte jag att det var konstigt att ingen kommit på idén tidigare, den är ju genialisk. Om man nu kan kalla en monsterfilm för nyskapande så är Grabbers det. Filmen lyckas förena den ofta fallerande kombinationen komedi och skräckfilm och gör det med ett strålande resultat. Många gånger skrattade jag och min polare så intensivt att tårar rullade ner på våra annars snustorra kinder. Scenen där de ska välja vapen (I have a nailgun and a board with a nail in it) är bland det roligaste jag tagit del av på väldigt länge. Det är första filmen jag sett där det lönar sig att vara dyngfull och där hjältarna består av alkoholister och debutantdrickare. Grabbers riktigt osar skaparglädje och kärlek för genren och det smittar av sig på tittaren. Dessutom ser skapelserna förbannat imponerande ut, trots användandet av CGI. Omgivningarna är vackra och de slibbiga bläckfiskliknande monstren passar som handen i handsken. Grabbers är inte särskilt blodig eller våldsam, även om vi får se ett avslitet huvud här och där men det är en charmig skapelse med glimten i ögat. Den irländska accenten är inte den lättaste att hänga med i och det gör ju inte saken bättre att de flesta karaktärerna är fulla som kastruller men det förhöjer enbart underhållningsvärdet. Grabbers är en perfekt film för förfesten eller dagen efter och jag har inte haft så här kul sedan jag såg Eight Legged Freaks. Grabbers förtjänar definitivt en plats i filmhyllan.