Without Warning (1980)

En elaksinnad utomjording gömmer sig i vildmarken och jagar oskyldiga skogsmullar. Ovetande om att en jägare och hans son just fallit offer för blodsugande frisbees beger sig en kvartett ungdomar upp i bergen för en avspänd eftermiddag med bad och romantik. Inte i sina vildaste fantasier kunde de föreställa sig vad som väntade dem…

”Somebody wrote no chance, no help, no escape.”

Låter handlingen bekant? Tja, även fast omslaget stoltserar med att vara en föregångare till åttiotalsklassikern Predator så är likheterna ganska få. De båda filmerna är som natt och dag. Visst bär Without Warning och Predator vissa likheter men det är två helt skilda skapelser. Predator var en svettig actionskräckis som än idag är en av mina favoriter från det gyllene årtiondet, Without Warning är däremot inte mycket att hänga i granen.

”That alien, he came down here for the sport. He wants to get himself a few trophies, and you know what? Right now, you and me, we are the prize game.”

Jag hade ganska höga förväntningar på Without Warning men sorgligt nog så var filmen en stor besvikelse, på gränsen till dålig faktiskt. Halva filmens blygsamma budget på 150.000 dollar gick till skådisarna Jack Palance och  Martin Landau. 19.000 dollar gick till filmens specialeffekter. Rollistan är smått imponerande med många kända ansikten, vilket inte tillhör vanligheten i filmer som Without Warning. Dock tycker jag att det var lite slöseri med pengarna då de stora namnen inte tillför mycket till historien (även fast Palance är stentuff som vanligt) och filmens stora höjdpunkt, utomjordingen (samma skådis som faktiskt spelade Predator sju år senare) visar sig bara under filmens sista fem minuter. David Caruso (ni vet den buttra brottsutredaren i CSI: Miami) inleder här sin skådespelarkarriär i alldeles för tajta shorts och han visar redan här att han inte är en skådespelare som är mycket att hurra för. Innan filmens regissör Greydon Clark gav sig i kast med den ganska obskyra men skamligt underhållande muterade-kattskräckisen Uninvited, gjorde han den hittills ganska svåråtkomliga utomjordiskskräckisen Wihout Warning. Jag uppskattar att det fantastiska filmbolaget Scream Factory släpper en massa udda skräckfilmstitlar men detta är nog den första gången som de har gjort mig besviken. Deras utgåva är det som vanligt inget fel på men vissa filmer förtjänar trots allt att falla i glömska. Det krävdes fyra personer att klottra ner filmmanuset till Without Warning och det är ju minst sagt lite overkill. Filmen inleds riktigt lovande för att sedan leverera ett riktigt sömnigt mellanparti som avslutas i ett antiklimax. Det som irriterar mig mest är att Without Warning kunde vara hur bra som helst, filmen har alla ingredienser som krävs för att tillfredställa en hungrig skräckfilmstittare som suktar efter bra åttiotalsskräckisar. Without Warning är precis den typ av film som jag är skamligt förtjust i men av någon oförklarlig anledning så misslyckas den totalt. Det är jävligt synd men jag får trösta mig med att filmen trots allt innehåller förbannat tuffa blodsugande frisbees och det är ju alltid något.

The X Files: Fight the Future (1998)

I ett bostadsområde i norra Texas hittar några ungar en underjordisk passage och en av dem faller i. Det blir ett stort pådrag för att rädda pojken men någonting har smittat den unge mannen. Ett uråldrigt väsen har vaknat till liv och en hemlig organisation röjer undan alla bevis. Arkiv X är nedlagt och FBI-agenterna Mulder och Scully blir inkallade vid ett bombhot i Dallas. Desarmeringen misslyckas och bland de omkomna finns fem män, varav en av dem en liten pojke. FBI får skulden och Mulder och Scully blir omplacerade på varsitt håll. I en mörk gränd, efter alldeles för många drinkar, lättar en berusad Mulder på trycket (mot en Independence Day affisch) när han blir konfronterad av den äldre doktorn Alvin Kurtzweil som säger sig vara en gammal bekant till Mulders far. Kurtzweil berättar att bomben bara var en rökridå, skapad av den förljugna regeringen för att röja spåren efter en katastrof. Ett uråldrigt virus har väckts till liv och muteras nu i en rasande fart till en ny utomjordisk biologisk entitet som är redo att ta över mänskligheten…

”I'm the key figure in an ongoing government charade, the plot to conceal the truth about the existence of extraterrestrials. It's a global conspiracy, actually, with key players in the highest levels of power, that reaches down into the lives of every man, woman, and child on this planet, so, of course, no one believes me. I'm an annoyance to my superiors, a joke to my peers. They call me Spooky. Spooky Mulder, whose sister was abducted by aliens when he was just a kid and who now chases after little green men with a badge and a gun, shouting to the heavens or to anyone who will listen that the fix is in, that the sky is falling and when it hits it's gonna be the shit-storm of all time.”

The X Files: Fight the Future är bryggan mellan den femte och sjätte säsongen av serien. Seriens skapare Chris Carter ville att den femte säsongen skulle bli den sista och endast efterföljas av sporadiska filmer som skulle föra vidare mytologin kring The X Files. Detta gick inte tv-bolaget med på då serien var omåttligt populär utan de ville tjäna så mycket pengar som möjligt på Carter’s idé. De gick dock med på att spela in en långfilm och resultatet blev Fight the Future. Långfilmen tar vid där den femte säsongen slutade efter det att Arkiv X lades ner och Mulders kontor badade i eld. Man behöver inte ha sett serien för att hänga med i filmen men för att kunna uppskatta den till fullo är det rekommenderat.

”Trust no one, Mr. Mulder.”

Fight the Future (som egentligen bara heter The X Files) kom när The X Files hade vuxit sig till ett fenomen. Varenda kotte, unga som vuxna, pratade om Mulder och Scully’s äventyr och de som höll sig utanför konversationerna visste i alla fall vilka karaktärerna var. Jag gillar filmen, precis som serien, otroligt mycket men trots detta har jag inte sett filmen sedan den hade premiär på biograferna. Med en löjligt hög budget togs FBI-agenterna ut ur tv-apparaterna i vardagsrummen till de vita dukarna på biograferna där allt var större, pampigare och mer påkostat. Vi blir serverade extra allt av allting och under de två timmarna hinner vi få ta del av allt som hör serien till – sammansvärjningar, utomjordingar, monster och de flesta av seriens nyckelpersoner. Inledningen som berättar historien om min favoritingrediens i serien, den svarta oljans ursprung, är riktigt bra. Sedan är det fullt blås mest hela tiden och spänningen är rakt igenom tät och konspirationerna går på högvarv. I allt tumult hinner filmskaparna till och med att inkludera en klockren hyllning till Hitchcock's bästa film under en jakt på ett majsfält. Mulder och Scully’s yrkesmässiga och privata relation sätts på sin spets (de till och med nästan pussas, innan ett bistick kommer i vägen) och Fight the Future är en perfekt summering av serien och en utmärkt passage mellan de båda säsongerna. Arkiv X fans lär inte bli besvikna och heller inte vanligt folk som inte har någon vidare relation till sanningssökarna - Fight the Future är toppenunderhållning! Nu går jag raskt vidare och börjar titta på den sjätte säsongen.