Without Warning (1980)

En elaksinnad utomjording gömmer sig i vildmarken och jagar oskyldiga skogsmullar. Ovetande om att en jägare och hans son just fallit offer för blodsugande frisbees beger sig en kvartett ungdomar upp i bergen för en avspänd eftermiddag med bad och romantik. Inte i sina vildaste fantasier kunde de föreställa sig vad som väntade dem…

”Somebody wrote no chance, no help, no escape.”

Låter handlingen bekant? Tja, även fast omslaget stoltserar med att vara en föregångare till åttiotalsklassikern Predator så är likheterna ganska få. De båda filmerna är som natt och dag. Visst bär Without Warning och Predator vissa likheter men det är två helt skilda skapelser. Predator var en svettig actionskräckis som än idag är en av mina favoriter från det gyllene årtiondet, Without Warning är däremot inte mycket att hänga i granen.

”That alien, he came down here for the sport. He wants to get himself a few trophies, and you know what? Right now, you and me, we are the prize game.”

Jag hade ganska höga förväntningar på Without Warning men sorgligt nog så var filmen en stor besvikelse, på gränsen till dålig faktiskt. Halva filmens blygsamma budget på 150.000 dollar gick till skådisarna Jack Palance och  Martin Landau. 19.000 dollar gick till filmens specialeffekter. Rollistan är smått imponerande med många kända ansikten, vilket inte tillhör vanligheten i filmer som Without Warning. Dock tycker jag att det var lite slöseri med pengarna då de stora namnen inte tillför mycket till historien (även fast Palance är stentuff som vanligt) och filmens stora höjdpunkt, utomjordingen (samma skådis som faktiskt spelade Predator sju år senare) visar sig bara under filmens sista fem minuter. David Caruso (ni vet den buttra brottsutredaren i CSI: Miami) inleder här sin skådespelarkarriär i alldeles för tajta shorts och han visar redan här att han inte är en skådespelare som är mycket att hurra för. Innan filmens regissör Greydon Clark gav sig i kast med den ganska obskyra men skamligt underhållande muterade-kattskräckisen Uninvited, gjorde han den hittills ganska svåråtkomliga utomjordiskskräckisen Wihout Warning. Jag uppskattar att det fantastiska filmbolaget Scream Factory släpper en massa udda skräckfilmstitlar men detta är nog den första gången som de har gjort mig besviken. Deras utgåva är det som vanligt inget fel på men vissa filmer förtjänar trots allt att falla i glömska. Det krävdes fyra personer att klottra ner filmmanuset till Without Warning och det är ju minst sagt lite overkill. Filmen inleds riktigt lovande för att sedan leverera ett riktigt sömnigt mellanparti som avslutas i ett antiklimax. Det som irriterar mig mest är att Without Warning kunde vara hur bra som helst, filmen har alla ingredienser som krävs för att tillfredställa en hungrig skräckfilmstittare som suktar efter bra åttiotalsskräckisar. Without Warning är precis den typ av film som jag är skamligt förtjust i men av någon oförklarlig anledning så misslyckas den totalt. Det är jävligt synd men jag får trösta mig med att filmen trots allt innehåller förbannat tuffa blodsugande frisbees och det är ju alltid något.