Trettio år innan den norska Død snø gjordes denna lilla smått kult förklarade film om nazi zombies som gör livet surt för ett gäng förlista stackare.
Regissören Ken Wiederhorn kände jag sedan tidigare till enbart genom uppföljaren till zombie komedin, Return of the Living Dead. Efter att ha sett den så har jag inte varit särskilt sugen på att se Shock Waves, den var allt annat än bra. Tji fick jag för detta var en perfekt liten mys rysare (om man nu får lov att kalla en film om nazi zombies det) att se en grå april-eftermiddag. Med detta menar jag inte att detta är något mästerverk, långt där ifrån men den hade ändå en charm som är svår att sätta fingret på. Kanske var det de snygga scenerna när de kommer upp ur vattnet jag gillade.
Historien i kort är följande: Pappa och son hittar en båt med en kvinna i drivande omkring ute till havs. Kvinnan är i chock och berättar om en ö där hennes vänner en efter en blir dränkta av levande döda nazi zombies (enligt filmen är de i och för sig varken döda eller levande och sist jag kollade så är väl en zombie en levande död, eller?).
Shock Waves är en helt och hållet blodfattig historia och därav är det inte helt fel att kalla den för en mys rysare. Detta brukar störa mig i vanliga fall, att låta tillfälle efter tillfälle rinna iväg utan att konstruera ihop ett snyggt mord, men inte här. Det känns lite som att titta på en gammal Hammer film och det är ju kanske inte så konstigt med tanke på att Peter Cushing medverkar som SS officer. Han har ju gjort sin beskärda del av filmer för Hammer Film bolaget.
Jag har haft filmen i flera år utan att ha sett den och nu när det äntligen är gjort ångrar jag mig inte en sekund. Glöm allt ni lärt er om hur man tar död på en zombie. Det behövs ingen kula i huvudet, här räcker det att ta av dem glasögonen när de är utomhus så trillar de ihop och ruttnar ännu lite till.
Länk till Imdb
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar