Den amerikanska titeln Almost Human är väldigt passande med tanke på att ynkryggen Giulio (med coola pilotbrillor) är allt annat än mänsklig i sitt beteende gentemot andra människor. Han dödar allt som kommer i hans väg. Kvinnor, barn, polismän, vänner, flickvänner, inget är tabu.
Filmen inleds med ett bankrån som går käpprätt åt helvete, följt av en fantastisk biljaktsscen. Då Giulio inte har en tanke på att fixa sig ett riktigt jobb kläcker han den brillianta idén att kidnappa sin flickväns chefs dotter, och pressa honom på en orimlig lösensumma. Till hjälp tar han sina måttligt intelligenta två kompanjoner.
De lämnar ett blodigt spår efter sig och snart är poliskommissarien Walter Grandi dem på spåren.
Filmen är väldigt våldsam och har logiska luckor stora som kulhålen de lämnar i sina offer.
Att en människa som Giulio kan ha en sådan sympatisk flickvän som Iona (spelad av vår svenska Anita Strindberg) är helt otroligt.
Dialogen är helt uppåt väggarna.
”How come you call him papa? Cause he’s old. Not beacause he ever did my mother, poor guy, he never even ran into her”.
Eller.
”Start writing or he’ll beat the piss out of you”, hur fan bankar man pisset ur någon?
Men det är precis detta som gör filmen så underhållande. Den försöker inte vara något annat än en skräpfilm. Förutom det sega mellanpartiet är denna film en riktig höjdare. Tomas Milian som spelar ärkesvinet och Henry Silva som spelar poliskommissarien är som klippt och skurna för Milano Odia: La Polizia Non Può Sparare. Ennio Morricone’s tidstypiska musik är också ett plus i kanten.
Umberto Lenzi, regissören bakom höjdarfilmerna Cannibal Ferox, Eaten Alive, Nightmare City, Eyeball och Seven Bloodstained Orchids har nu gett mig en ny favoritfilm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar