Jag har tyckt om Robban ända sedan jag var liten då min far spelade skivorna "Upp Igen" och "Raket" om och om igen i bilen. Låtar som ”Likbil”, ”1983 års Ängel”, ”Bredaschlade Tanter”, ”Det Är Inget Särskilt Med Mej – Usch”! och ”Du Är Min” var det enda jag nynnade på dagarna i ända. Jag har lyssnat på mycket musik genom åren men Robban är en av de få artister som jag fortsatt att lyssna på även i vuxen ålder.
Första gången jag såg honom var i Karlskrona 2001 på hans "Nära" turné och det var bättre än jag kunde tänka mig. Hans förmåga att fånga ögonblicket och även manipulera det blev jag mycket imponerad utav. Det dröjde två år tills jag såg honom igen, då i Lund på hans "Gilla Läget" turné. Det var t.o.m. ännu bättre med starkare låtar och en närvaro som jag aldrig sett en då 63-åring ha tidigare. 2007 i Malmö såg jag honom framföra hans "Höjdare" som han gjort 17 år tidigare i ett fullsatt Globen i Stockholm. Jag kom då på mig själv tänka att detta nog blir den sista gången jag kommer få se honom live och det kändes lite som ett avsked, men icke! I fredags ställde han sig på samma scen som jag såg honom 3 år tidigare med ett något liknande koncept som tidigare med gamla såsom nya klassiker varvat med några sällan spelade låtar. I röd skjorta, blåa uppkavlade byxor, röda bowling-skor och spretigt hår kom han in med ett lock på huvudet och spelade "Lockrop". Sedan följde en livshistoria uppbackat av ett mycket kompetent 5-mannaband. Det började med berättelser om tafatta försök till att träffa tjejer med låtar som "Elisabeth", "Ta På Dej Den Röda Jumpern Baby" och "Gummimadrassen". Sedan tog konserten en mörkare riktning med berättelser om livets ständiga motgångar med låtar som "Jag Ska Inte Ligga Lik", "Ingenting Är Evigt", "Barhopping eller Tårar På Min Kudde", "Jag Älskar Dig Ditt Helvete" (där Robert bytte ut den blåa gitarren till elgitarr) och "Mörkret". Med låten "Upp Igen" tog konserten en snabb vändning där det handlade om att orka resa sig upp igen och inse att det alltid finns något mer. "Jag Tror På Kärleken", När Verkligheten Blir Sagolik", "Vatten", "Båtlåt" och "Maria-Therese" avslutade konserten och det fick mig att inse att få svenska artister idag kan möta sin publik med sådan värme och humor som Robert Broberg kan. Robert Broberg är Sveriges absolut viktigaste ordkonstnär, och har alltid varit även om han denna gång inte levererade några nya "Höjdare".
 |
| Robert Broberg, Konserthuset Malmö 2010-02-26 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar