Malibu Shark Attack (2009)

En jordbävning släpper lös livsfarliga förhistoriska hajar som i rask fart börjar knapra på badgästerna vid en strand i Malibu. Som om inte det vore illa nog utfärdas en tsunami varning och ett gäng livräddare försöker få bort besökarna innan jättevågen når stranden. Själva är de inte lika lyckligt lottade utan tvingas söka skydd i sitt vakttorn tillsammans med ett gäng andra korkade figurer. När tsunamin avtagit är stora delar av Kalifornien under vatten förutom vakttornet och ett byggnadsprojekt som en av livräddarnas pojkvän tagit skydd i. Hajarna har inte heller fallit offer för naturkatastrofen och de är väldigt hungriga.

Trollhajar är inte bara utrotade, de är dessutom väldigt sällsynta.

Malibu Shark Attack är precis så jävla dum som du kan föreställa dig och är en typisk tv-produktion med dåligt manus och kassa effekter. Däremot sköter sig skådespelarna förvånansvärt bra, trots de pinsamma replikerna. Den enda jag kan klaga på är Warren Christie som spelar Pete, det är en störig fan och självklart är det honom vi måste dras med genom hela filmen. Tsunamin som inte gör mycket väsen av sig jämförs med katastrofen som inträffade 2004 och tv-reportrarna menar att det denna gång är ännu värre. Dock verkar den inte särskilt kraftfull då ett vakttorn byggt av trä lyckas stå kvar oskadd. Hajarna som visar sig vara förhistoriska Trollhajar som inte setts till på miljontals år, ser ut som bifigurer från filmen Hajar som Hajar. Ena stunden är hajarna supersnabba och i andra stunden kan de inte ens simma ifatt en person som vadar i sakta mak. En haj hoppar över en brygga och käkar upp en stackars individ för att i nästa inte kunna komma åt personer som gömmer sig i en bil halvt under vatten med nedrullade rutor. Jag gillar logiska luckor och helt-uppåt-väggen-påståenden och här riktigt frossas det i dem. Det var länge sedan jag såg någonting så här korkat, någonting så här underhållande! Malibu Shark Attack är långt från ett mästerverk och egentligen är filmen inte särskilt bra men det är ju precis så här en b-film ska se ut. Om budgeten hade varit högre så kunde detta ha blivit hur bra som helst. Som vanligt när det kommer till denna typ av film har den fått urusel kritik och då kan man ju undra varför beundrare av ”kvalitetsfilm” väljer att bemöda sig att skriva om en film som Malibu Shark Attack. Själv tycker jag det är riktigt underhållande. Filmen har ett rafflande tempo och jag blir förvånad över hur fort tiden springer iväg. Malibu Shark Attack i sällskap med några iskalla öl och likasinnade polare gör en fredagskväll optimal! Detta är långt mycket bättre än fjolårets ruttna Shark Night - och den gick upp på biograferna.