Det är fullmåne, våren 1976 i småstaden Tarkers Mill. Våldsamma attacker lämnar invånare i den lilla staden sönderslitna och polisen står handfallna. Ett medborgargarde försöker lyckas med det som polisen misslyckats med, finna vem eller vad som förstört lugnet i staden. När detta går åt pipsvängen ligger Tarkers Mill’s öde i händerna på rullstolsbundna Marty, hans syster Megan och deras morbror Red.
Silver Bullet är en av de filmer som jag har starka minnen från sedan jag såg den som ung tonåring, någon gång i början av 1990-talet. Det var inte för att jag tyckte att den var särskilt otäck utan mer för att den gav mig en småstadskänsla jag kände igen mig i och dessutom så var Corey Haim med i filmen och det räckte för att göra mig intresserad.
Silver Bullet är en av många Stephen King filmatiseringar som håller riktigt bra än idag. Skådespeleriet är på topp och denna film är ytterligare ett bevis på att Gary Busey faktiskt är en riktigt bra skådis. Jag har aldrig förstått varför Busey hamnade i B-filmsfacket efter hans lysande personporträtt av Buddy Holly i filmen The Buddy Holly Story. Visst, han har inte sitt utseende till sin fördel men det är det många som inte har. Konstigt är det också att regissören Daniel Attias endast regisserat Silver Bullet. Sedan gick han över till att enbart regissera TV, bra Tv-serier men i alla fall, han är en kompetent regissör.
Det är inte en död stund i Silver Bullet, filmen börjar direkt och saktar aldrig ner. För att vara 1985 är den dessutom förvånansvärt våldsam och det är ju aldrig fel. Silver Bullet är 80-tals underhållning på hög nivå. Jag älskar det!
