¡Tintorera! (1977)

Lyxliraren Steve, spelad av Hugo Stiglitz från Nightmare City och över 200 andra filmer, ligger avdäckad i en sjukhussäng efter att han överdoserat kaffe och cigaretter. Doktorn råder honom till att ta det lugnt i tre månader och det är han inte sen att hålla med om. Han dricker whisky, skjuter hajar med harpun och fluktar på bikinibrudar med kikare på sin lyxbåt. Hans sikte hamnar på den amerikanska turisten Patricia som han bjuder på middag och ligger med när filmkameran tittar bort. Deras kärlekshistoria blir kortvarig då Steve är en svartsjuk man. När Patricia pratar med strandraggaren Miguel blir Steve förbannad och klipper till honom. Patricia tycker det är ett osympatiskt drag och bestämmer sig för att byta sexpartner. Efter en natt fylld av sex med Miguel tar Patricia det obligatoriska morgondoppet men ve och fasa, hon blir uppäten av en tigerhaj!

Steve och Miguel lägger gammalt groll bakom sig och blir bästa polare. De raggar brudar och har nakenparty på Steves båt. De träffar brittiska Gabriella (Susan George från Straw Dogs) som de inleder ett gemensamt förhållande med. Eftersom de ser sig själva som en perfekt triangel bestämmer de sig för att bo ihop på båten, under reglerna att ingen svartsjuka får uppstå eller att fler kvinnor dras in i förhållandet. Bryts någon av dessa regler bryts även deras triangel. De umgås dag och natt, mer eller mindre nakna. De förlovar sig och pratar om att skaffa ett kärleksbarn men ingenting varar för evigt och dessutom så finns ju filmens titel någonstans i vattnet.

”As we say in Mexico, you’re the third wheel, asshole.”

Det som fick mig intresserad av ¡Tintorera! var den svenska filmtiteln, Tigerhajarna – Havets Marodörer. En uruslare filmöversättning får man leta efter! Jag var dessutom sugen på att se en Jaws kopia. Tji fick jag då ¡Tintorera! har en ganska så missvisande filmbeskrivning och filmomslag. Filmen fokuserar mer på ämnet sexuell frihet än på hajar som tar död på människor, även om det inträffar i filmen. Det är sleaze för hela slanten. Alla ligger med alla och när männen har kläder på sig är det oftast endast tajta badkalsonger som gäller.

Filmen är på tok för lång. Den har över två timmars speltid men det är ändå en film jag gillar. Den innehåller vackra undervattensscener och filmens få hajattacker fungerar riktigt bra. Enligt mexikanarna är det inte vithajen som är den farligaste hajen, utan tigerhajen. Jag väntade filmen igenom på att tigerhajarna skulle titta fram och smaska på öbefolkningen, men de simmade mest runt utan att göra någonting. Så pågick det i lugn takt fram till filmens odramatiska slut. ¡Tintorera! är inte en film som jag kommer att se igen men den var kul så länge den varade, även om det inte var en Jaws kopia.