Piranha 3DD (2012)

”There’s something in the water”

Efter katastrofen i Lake Victoria ligger den en gång omåttligt populära stranden öde. Ingen sätter längre sin fot där och invånarna runt omkring är extra försiktiga innan de hoppar i plurret. Mansgrisen Chet får den geniala idén att öppna en vattenpark där storbystade kvinnor är huvudattraktionen. Hans styvdotter Maddy som är marinbiolog tycker inte om hans idé och efter en rad försvinnanden är hon övertygad att de livsfarliga pirayorna är tillbaka. Detta skiter Chet fullständigt i och portarna till The Big Wet öppnas under stort ståhej. Det är inte bara badsugna turister som vill vara med. Snart fylls bassängerna även med hungriga pirayor.

”Josh cut off his penis because something came out of my vagina”

Joe Dantes Piranha är en av mina favoriter bland den oändliga drösen av djurskräckfilmer. Nyinspelningen gillade jag skarpt och anser att det är en av de bästa remakes som gjorts på senare år. Alla dåliga recensioner jag läst angående Piranha 3DD har inte varit direkt lockande men då det kommer till filmer av denna sort kan jag inte låta bli att titta på dem, oavsett kritiken. Precis som i den första delen dyker det upp några kända ansikten. Förutom Christopher Lloyd och Ving Rhames som båda återkommer på kort besök, gästspelar Garey Busey, Clu Gulager och David Hasselhoff. Hasselhoff är överraskande underhållande i rollen som sig själv och hans självironi är förbannat trivsam. Konstigt nog är han en av filmens mest kompetenta skådespelare. Piranha 3DD innehåller inte en enda trovärdig karaktär (förutom Hasselhoff då). Skådespelare som ska föreställa poliser och marinbiologer ser knappt byxmyndiga ut. Dialogen är som väntat helt åt helvete och filmens historia kan få plats på en post it lapp. Detta kompenseras istället med mängder av nakna kvinnokroppar och en hel drös med ettriga mördarpirayor. Med andra ord är Piranha 3DD en film helt i min smak! Ologiska scener staplas på varandra och dålig musik används vid helt fel tillfällen som till exempel i filmens bästa scen då en sexakt går åt pipsvängen. Jag förstår inte all dålig kritik filmen fått, till och med från folk som i vanliga fall gillar genren. Piranha 3DD är inte i närheten lika bra som föregångaren och egentligen är det en ganska meningslös uppföljare men filmens korta speltid, det frikostiga exponerandet av naken hud och de blodtörstiga mördarfiskarna gör filmen till ett perfekt tidsfördriv. Mycket mer begär jag inte av en film som denna.

Point Break (1991)

FBI är förbryllade över ett antal rån som begåtts av män förklädda till före detta presidenter. Den blott 25 år gamla Johnny Utah, vars partner Pappas är övertygad om att det rör sig om surfare, går under täckmantel och försöker infiltrera sig bland gängen på stranden. En ung kvinna räddar Johnny från att drunkna och lär honom sedan att surfa. Det dröjer inte länge innan han blir polare med den hippa surfaren Bodhi. Den unga FBI-agenten får svårt med balansen mellan arbete och privatliv och dras sakta men säkert in i ett liv som består av att uppleva den ultimata kicken. En livsstil som faller honom i smaken men som i längden blir ohållbar när den bittra verkligheten knackar på hans dörr.

Point Break är en barndomsfavorit som jag har många kära minnen från. Filmaffischen förgyllde väggen på mitt rum och jag tyckte att Patrick Swayze var hur cool som helst. Idag känns han inte lika cool med sin blonderade hockeyfrilla och skäggstubb men jag tycker ända att han var mycket mer än bara en brudmagnet. Han var en bra skådespelare och i Point Break var han i piken av sin karriär. När det kommer till Keanu Reeves var jag aldrig ett fan av Bill & Ted-filmerna. Jag har däremot alltid gillat honom, trots att han inte är någon vidare skådis. Reeves är som Schwarzenegger, de gör nollställda personporträtt i t.ex. The Matrix och The Terminator exemplariskt men så fort det ska in lite djup blir det inte lika bra. Det är kul att se Gary Busey ännu en gång bevisa att han är en bra skådespelare, det är verkligen synd och skam att hans karriär aldrig riktigt tog fart efter Leathal Weapon. Point Break är action enligt standardmodellen. Det är inte särskilt svårt att klura ut vad som ska hända härnäst men det är fortfarande underhållande trots att den inte helt otippat är lika bra som jag kommer ihåg den. Det är högbudget nonsens som jag gärna fördriver lite tid med och det är kul att se Anthony Kiedis som överspelande skurk skjuta sig själv i foten. Filmer av denna sort får mig att tänka tillbaka på min barndom och mina år som tonåring. De kommer alltid att ha en speciell plats i mitt (och säkert många andra från samma generations) hjärta och även om Point Break inte är det bästa exemplet får den mig att vilja se fler. Nu känner jag för att återbekanta mig med Road House.

Silver Bullet (1985)

Det är fullmåne, våren 1976 i småstaden Tarkers Mill. Våldsamma attacker lämnar invånare i den lilla staden sönderslitna och polisen står handfallna. Ett medborgargarde försöker lyckas med det som polisen misslyckats med, finna vem eller vad som förstört lugnet i staden. När detta går åt pipsvängen ligger Tarkers Mill’s öde i händerna på rullstolsbundna Marty, hans syster Megan och deras morbror Red.

Silver Bullet är en av de filmer som jag har starka minnen från sedan jag såg den som ung tonåring, någon gång i början av 1990-talet. Det var inte för att jag tyckte att den var särskilt otäck utan mer för att den gav mig en småstadskänsla jag kände igen mig i och dessutom så var Corey Haim med i filmen och det räckte för att göra mig intresserad.

Silver Bullet är en av många Stephen King filmatiseringar som håller riktigt bra än idag. Skådespeleriet är på topp och denna film är ytterligare ett bevis på att Gary Busey faktiskt är en riktigt bra skådis. Jag har aldrig förstått varför Busey hamnade i B-filmsfacket efter hans lysande personporträtt av Buddy Holly i filmen The Buddy Holly Story. Visst, han har inte sitt utseende till sin fördel men det är det många som inte har. Konstigt är det också att regissören Daniel Attias endast regisserat Silver Bullet. Sedan gick han över till att enbart regissera TV, bra Tv-serier men i alla fall, han är en kompetent regissör.

Det är inte en död stund i Silver Bullet, filmen börjar direkt och saktar aldrig ner. För att vara 1985 är den dessutom förvånansvärt våldsam och det är ju aldrig fel. Silver Bullet är 80-tals underhållning på hög nivå. Jag älskar det!