Musikläraren och kompositören Gordon Stuart ber modellen Chris McCormick, vars 13 åriga lillasyster går i hans klass, att lyssna på hans egenskapade musik. När hon dissar den totalt och hellre pratar i telefon med sin pojkvän blir Gordon förbannad och våldtar henne till tonerna av hans fruktansvärda ”musik”. Chris polisanmäler händelsen och bestämmer sig för att vittna mot Gordon i rätten. Det går åt helvete och Gordon släpps fri men det är långt ifrån över…
Lipstick börjar som vilken exploitation film som helst för att sedan övergå i ett rättegångsdrama och tillbaka igen i sann exploitation anda. Det är en bagatell som är värd att kolla upp, mycket tack vare bra skådespeleri. Hemingway systrarna (författaren Ernest Hemingways barnbarn) är mycket bra i rollerna som stor- och lillasyster, särskilt Mariel här 15 år gammal.
Michael Winner hade första tjing att regissera Lipstick men avböjde. Andrahandsvalet Lamont Johnson, som inte har tillfört mycket till filmhistorien, gör dock ett bra jobb. Även om Lipstick inte är ett mästerverk, eller en av de bättre filmerna i genren, är det en film som håller intresset uppe och dess final är värd de knappt 90 minuternas väntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar