Modus Anomali (2012)

En man vaknar upp mitt ute i skogen, begravd under ett tunt lager jord, utan ett minne av vem han är eller hur han hamnat där. Desorienterad och skrämd springer han därifrån till ett hus där en videokamera står riggad med en lapp som säger, tryck på play. Framför hans ögon mördas en gravid kvinna och chockad rusar han ifrån huset ut i skogen igen. När mannen hittar en plånbok i sin bakficka inser han att han är gift och har två barn och kvinnan på videon är hans nu döda hustru. Nu måste han hitta sina barn men mannen blir snart varse om att han inte är ensam i skogen - en galning förföljer honom.

”I’m sorry I couldn’t protect us.”

Modus Anomali (eller Ritual som den heter i USA) är en indonesisk film med engelsk dialog (något som mainstreamfolket säkert kommer att klaga på) som bevisar att det går att göra en bra film trots att skådespelarna inte talar sitt modersmål. Det är inte många karaktärer i filmen och mest fokus går åt Rio Dewanto som spelar den flyende mannen. Han är trovärdig i huvudrollen och presterar en enmansshow med nerv i, du kan riktigt känna hans frustration och förtvivlan.

”Go back to the beginning.”

Modus Anomali drar igång på studs och sedan är det inte många pauser som låter tittaren andas ut. Upplägget är simpelt men väldigt effektivt och även fast det till en början känns som något man sett förut lyckas regissören och manusförfattaren Joko Anwar leverera någonting som känns originellt och inte det minsta blasé. Det är sparsamt med filmmusik och istället får omgivningarna agera soundtrack och vid åtminstone ett tillfälle hoppade jag till i soffan. Dialogen är även den väldigt sparsam men det är ingenting man som filmtittare tänker på då det hela tiden händer saker som håller intresset uppe och ofta är det förbannat spännande. Modus Anomali är i grund och botten en överlevnadsthriller med skräckinslag och den levererar flera ”jobbigt läge” situationer. Efter ungefär en timme kommer en vändning som får mig att tänka ”jaha vad fan kommer detta att leda till”, men sedan faller allt på plats och Modus Anomali förvandlas till en smart liten film. Även fast jag hade mina föraningar om vad som skulle hända var det inte alls vad jag föreställt mig, det var mycket bättre. Modus Anomali är inte en helgjuten film och några partier skulle ha tjänat på att plockas bort eller kortas ner men det är ändå en effektiv rulle, tillräckligt fylld med chockeffekter och spänningsmoment för att hålla mig underhållen. Modus Anomali är kanske inte en film du ser flera gånger men stöter du på den i videobutiken så tveka inte, den förtjänar en plats i filmhyllan.

Darah (2009)

Adjie och Astrid ska snart bli föräldrar och flytta till Australien. I ett sista försök till att reparera sitt trasiga syskonförhållande åker Adjie tillsammans med Astrid och deras vänner till krogen där hans syster Ladya arbetar. Vännerna lämnar stället och beger sig mot Jakarta för att spendera ett sista dygn tillsammans innan det är dags att flyga söderut. Ett förvirrat fruntimmer vid namn Maya står på parkeringsplatsen och säger att hon blivit rånad och vännerna bestämmer sig för att skjutsa henne hem. De anländer till ett stort hus, långt ute i skogen och Maya övertalar dem att följa med in för att hälsa på hennes mor Dara. De gör så och modern övertalar dem att stanna på middag som ett tecken på hennes tacksamhet för att de kört hennes dotter hem. Snart tar en mardröm vid och under middagen blir de drogade och när de vaknar upp fastbundna inser de att de är fångar hos en familj knäppgökar med smak för människokött.

Darah eller Macabre som är den internationella titeln är en indonesisk film som bygger på den två år tidigare kortfilmen Dara. Efter att den fått positiv kritik lite varstans bestämde sig Kimo Stamboel och Timo Tjahjanto, även kallade The Mo Brothers, att göra en fullängdsversion av kortfilmen. Tur är väl det för detta är så in i helvetes bra! Darah riktigt osar 1970-tals film och jag skulle aldrig ha gissat på att den i själva verket är skapad under 2000-talet. Den känns hela tiden behagligt retro och allt är förbannat snyggt. Filmen bär likheter med allt från filmer som The Texas Chain Saw Massacre till de franska nutida klassikerna À l'intérieur och Frontière(s). Efter ett klassiskt upplägg lyckas Darah med att leverera någonting eget av numera uttjatade klichéer med en intressant historia, skön atmosfär och klockrena karaktärer. Shareefa Daanish är fullkomligt lysande som den iskalla modern Dara och Imelda Therinne är perfekt som den vackra men dödliga Maya. Filmen är oväntat brutal och det sparas definitivt inte på krutet när det kommer till blodiga och våldsamma avrättningar. Den rofyllda musiken är en perfekt motpol till den annars makabra och kaotiska stämningen och den nattsvarta humorn ligger mer i bakgrunden än i själva agerandet vilket känns otroligt befriande. Så många gånger har lovande filmer totalt körts i botten genom att lägga in onödig humor eller kitschiga oneliners men Darah vågar vara hård och brutal utan att göra det skojfriskt. Ni förstår säkert att detta är hur bra som helst och jag ser spänt fram mot vad regissörsduon ska hitta på härnäst. Darah är det bästa jag sett på väldigt länge och numera en ny favorit hos mig. Köp, låna eller stjäl Darah nu!

Lady Terminator (1989)

”I will go to the bottom of the sea and join forces with the powers of evil. I shall return and avenge his insult”

En kvinna som vi senare förstår är The South Sea Queen ligger med en massa män tills deras penisar trillar av, då ingen verkar tillfredställa henne. Hon utbrister; ”Is there any man who can satisfy me?!”. In kommer en vitklädd slemboll som ger henne en orgasm och drar ut en orm ur hennes underliv som förvandlas till en dolk. Uppenbarligen gifte de sig under samlaget och när han vägrar ge tillbaka dolken blir hon sned och lägger en förbannelse på hans barns barnbarn och lovar att hämnas om 100 år. Puff, så är hon väck.

Vi förflyttar oss 100 år fram i tiden till ett bibliotek där antropologen (det får hon oss att förstå att hon är vid ett flertal tillfällen) Tania letar efter en bok för att skriva en uppsats om The South Sea Queen. Självklart finns där en jättedammig bok om just denne, men hon blir varnad av bibliotekarien. Personen som finner hemligheten bakom The South Sea Queen lever i stor fara. Vad som står i boken kan leda till ett öde värre än vad någon kan tänka sig…det okända! Detta skiter hon fullständigt i för gör hon inte färdigt uppsatsen tar hon inte studenten, hon tror heller inte på legender för hon är…antropolog! Hon åker ut på sjön för att hitta historiens sjunkna slott och den mystiska dolken. Hon blir även här varnad av kaptenen som dessutom kallar henne för kvinna, men hon är ingen kvinna, hon är…antropolog! En storm uppstår och skeppet med kaptenen sjunker och själv vaknar hon upp fastbunden i en säng där en orm kryper upp i hennes allra heligaste. Nu är hon inte längre en antropolog, hon är The South Sea Queen aka Lady Terminator!

Naken kommer hon upp ur havet. Där hittar hon en ful nöt som dricker öl och sprutkissar samtidigt som han glorifierar sig själv och skriker ut sitt begär efter en kvinna. Så vad passar inte bättre än en spritt språngandes naken brunett vars enda vilja är att ligga med honom och hans polare? Hon knullar ihjäl dom och glider vidare för att fullfölja förbannelsen hon uttalade för 100 år sedan. Ta livet av Erica, den forne älskarens barns barnbarn som är en urusel rockstjärna. Det blir svårare än vad hon trott då Max McNeil, snuten som kan plocka bort kulor ur armen utan att blinka, gör allt i sin makt för att hålla Erica vid liv.

Det här är så jävla bra! Lady Terminator, eller Pembalasan Ratu Pantai Selatan som är dess indonesiska originaltitel, är fylld av vilda slagsmål, biljakter, explosioner och blodigt pang pang. Det är inte en lugn sekund. Filmen är uppenbart inspirerad av The Terminator då oändligt många scener och ”come with me if you want to live” är direkt kopierade därifrån. Dessutom har Lady Terminator en exakt likadan skinnjacka som Arnold hade, fast tjejmodell då förstås. Vad Lady Terminator däremot har som The Terminator inte har är några av filmhistoriens fulaste frisyrer och en obetalbar dialog som innehåller så många meningar som är helt uppåt väggen att det blir för många att citera. Är alla indonesiska filmer som denna, ska jag se varenda en.

Lady Terminator är inte bättre än The Terminator men den är fan så mycket mer underhållande. Denna film får helt enkelt inte missas!