The Dentist (1996)

Tandläkaren Alan Feinstone är framgångsrik på jobbet och lever ett liv i lyx tillsammans med sin vackra fru Brooke i deras stora hus med tillhörande pool. Allt är frid och fröjd tills Alan kommer på sin fru med att vara otrogen med den spänstliga killen som rengör deras pool, dessutom är skatteverket på krigsstigen. Det slår slint i huvudet på Alan och han beväpnar sig med allehanda tandläkarinstrument och tar ut sin ilska på alla som kommer i hans väg. Frugan, vänner, patienter – ingen skonas. Öppna munnen och säg ah.

“I, am an instrument of perfection, and hygiene. The enemy, of decay and corruption. A dentist. And I have a lot of work to do.”

Jag har alltid lidit av tandläkarskräck. Varje gång jag besöker dem kallsvettas jag och är på gränsen till att få en panikattack. Allt blev mycket värre när jag vid sexton-sjutton års ålder gick ner till videobutiken och hyrde Brian Yuznas senaste film, The Dentist. Varje gång jag får en ny tandläkartid dyker filmen automatiskt upp i huvudet på mig. Självplågare som man är tyckte jag att det var dags att besöka The Dentist på nytt så jag köpte filmen och dess uppföljare på Sci Fi Mässan där Sveriges bästa filmbutik, SubDVD hade några bord fullproppade med fantastisk film till överkomliga priser.

The Dentist är en slasherfilm i tandläkarmiljö, utan en maskerad mördare i huvudrollen utan en karaktär som vi är vana att kunna lita på när vi är som mest utsatta. Samtidigt är det en väldigt svart komedi där det makabra står i centrum. Filmen levererar inga standardskämt eller jobbiga karaktärer utan humorn ligger i det underförstådda och Corbin Bernsens skogstokiga personporträtt av den psykotiska tandläkaren lyckas balansera perfekt på en skör lina som lätt skulle ha kunnat gå sönder och gjort spektaklet påfrestande. Bernsen slog igenom stort i långköraren Lagens Änglar (L.A. Law) och även fast han medverkat i mycket mer än så är det The Dentist som jag alltid kommer att förknippa honom med, han är fullkomligt lysande som den komplett galna Dr. Alan Feinstone. Ken Foree träffade jag i helgen på Sci Fi Mässan och jag hade helt glömt bort att han här spelar rollen som polisen Gibbs. Han är väl varken särskilt bra eller särskilt dålig men det är kul att se honom på film så kort efter det att man har skakat hans hand i det verkliga livet.

The Dentist är inspirerad av tandläkarseriemördaren Glennon Engleman, en galning som Bernsen porträtterade några år tidigare i tv-filmen Beyond Suspicion. Strunt samma, The Dentist är ren underhållning och mycket bra sådan. För att vara nittonhundranittiosex var The Dentist förbannat brutal om man jämförde med resten av filmerna som stod i hyrhyllan i videobutikerna. Även om den idag inte känns särskilt chockerande slår den de flesta av sina samtida kollegor på fingrarna när det kommer till våldsamheter. Även fast The Dentist på pappret inte låter särskilt originell så har den en speciell stämning över sig som inte hör till vanligheterna och samspelet mellan alla inblandade är mycket bra - allt från doktorns sköterskor till patienter och hans fru. De groteska våldsdåden som patienternas gap utsätts för är brutala men det som ger mig mest rysningar i kroppen är ända alla dessa (o)ljud som instrumenten ger ifrån sig, eller när tänder dras ut. The Dentist är inte lika otäck eller våldsam som jag minns den men jag tycker fortfarande att det är en av Brian Yuznas bättre filmer, kanske till och med hans bästa.