Sinister (2012)

Ellison Oswalt är en författare som skriver böcker om ouppklarade mordfall. Det var länge sedan Ellison figurerade i rampljuset och han har för länge sedan passerat sitt bäst före datum. Pengarna börjar sina och tillsammans med sin fru Tracy och deras två barn flyttar de till Pennsylvania för att ge författaryrket en sista chans. De förra ägarna i deras nya hus blev hängda på bakgården, med undantag för familjens ena dotter som spårlöst försvann. Utan sin frus vetskap om husets mörka förflutna, börjar Ellison att nysta i tragedin. Han hittar på den annars tomma vinden en låda innehållandes rullar med Super 8-film. Till en början verkar det vara förevigade familjeminnen men de ändrar snabbt karaktär och visar sig istället vara snuff-filmer. Framför hans ögon spelas de förra ägarna av husets öde upp men det finns fler. Fyra rullar film visar fyra andra familjers fruktansvärda öden och de har alla en sak gemensamt, en familjemedlem återfanns aldrig. Ellisons psyke tar mer och mer stryk och en flaska whisky tycks vara det enda som kan sudda bort den otäcka skepnad som uppenbarar sig på de hittade filmrullarna. Deras son Trevor (som ser ut som en flicka) lider av fruktansvärda episoder av nattskräck och dyker upp på de mest bisarra ställen i och runtomkring huset. Dottern Ashley ritar mystiska målningar på husets väggar. Familjens nystart utvecklar sig till en mardröm.

Det är första gången jag besöker biografen på Entré i Malmö. Även fast jag jobbar i närheten av shoppingcentrat försöker jag att undvika det som pesten. Det har förvandlats till en spökstad där de tomma lokalerna avlöser varandra. Jag har aldrig förstått varför de överhuvudtaget öppnade stället från första början när Malmö redan har ett par fullt fungerande sådana. Skit samma, jag vann två stycken biljetter till Sinister i en tävling på Fantastisk Filmfestivals hemsida och Entré var det enda stället i Malmö som visade filmen så jag ska inte klaga. Dessutom var biografen helt okej och för en gångs skull kunde jag sträcka på mig utan att vara rädd för att störa någon annan biobesökare.

“Don't worry Daddy, I'll make you famous again”

Regissören Scott Derricksons tidigare filmer Hellraiser: Inferno, The Exorcism of Emily Rose samt nyinspelningen av The Day the Earth Stood Still har jag helt verkat förtränga, uppenbarligen lämnade de mig utan några bestående intryck. Sinister däremot lär sätta Derrickson på filmkartan, i varje fall när det kommer till skräckgenren. Det är en alldeles utomordentlig skapelse vars närmare två timmars speltid sprang iväg av bara farten. Ethan Hawke, som spelar filmens huvudperson, är som vanligt mycket bra och det känns befriande att för en gång skull se en skådespelare av hans kaliber i en film som denna. Det är en på sina ställen riktigt otäck rysare som vid i alla fall två tillfällen (gubben i lådan och gräsklipparen) fick mig att nästan sätta popcornen i halsen. Sinister lägger allt krut på stämning istället för blodiga specialeffekter, här skulle de bara vara överflödiga och Sinister är en av de få filmer som faktiskt tjänar på att inte visa upp groteska våldsdåd. Filmens musik (om man nu kan kalla de obehaglig ljuden för musik) är grymt effektiv och lämnar åskådaren oförmögen att slappna av en enda sekund. Allt är grått och trist (även när solen dyker upp på en kort visit) och Sinister utspelar sig till största del under dagens sena timmar, annars är det med fördragna gardiner och dämpad belysning. Sekvenserna när Super 8-filmerna spelas upp är enormt imponerande och skepnaden (som liknar den avlidna black metal gitarristen Euronymous) är stundtals riktigt läbbig. Skulle det inte vara för mobiltelefonerna och datorerna kunde Sinister likaväl vara en film från 1970 eller 1980-talet. Sinister är en förbannat imponerande skräckfilm som till och med fick en van filmtittare som mig att krama armstöden. Min sambo spenderade den mesta tiden av filmen med en halsduk för ögonen och pekfingrarna inkörda i öronen. Du gör bäst i att veta så lite som möjligt om filmen innan du ser den. Kan du låta bli, så hoppa över att se trailern innan du besöker biografen eller placerar filmen i dvd-spelaren. Sinister är en av de bästa skräckfilmer jag sett på väldigt länge och förmodligen årets mest effektiva skräckupplevelse!