Skjult (2009)

14 september 1989. En pojke flyr genom skogen och springer rakt ut på vägbanan. En lastbil viker undan och kör istället ihjäl föräldrarna till en annan pojke som lättar på trycket vid vägkanten.

19 år senare återvänder den flyende pojken Kai, som nu är en vuxen man, till sitt barndomshem då hans mor avlidit och efterlämnat sitt hus till honom. Kais intentioner är att bränna ner det fallfärdiga huset men blir stoppad av barndomsvännen Sara, som nu arbetar som polis. Kai tar in på ett hotell (inte helt olikt det i Twin Peaks) men konstiga saker sker runt omkring honom och han plågas av sina fruktansvärda barndomsminnen. Kai är inte önskvärd i staden och när ett par frilufsare försvinner faller all fokus på Kai. Det är någonting med huset, någonting som drar Kai till sig, mot hans vilja.

”Skriket finns i skogen”

Skjult, eller Hidden som är filmens engelska titel är regissören och manusförfattaren Pål Øies andra film. Hans debutfilm Villmark var en mycket imponerande rysare som tagit stor inspiration från den norska filmklassikern De Dødes Tjern. Skjult är ännu mer imponerande och är så mycket mer än bara en vanlig skräckfilm. Filmen hittar inspiration från lite varstans och lånar från filmer som Twin Peaks, The Changeling (recension HÄR), The Shining och Suspiria utan att det blir kliché eller efterapning. Skjult har en egen historia att berätta som sakta men säkert lägger färdigt sitt pussel. Först och främst är Skjult en psykologisk thriller om en människas mentala sönderfall men titt som tätt vävs små skräckelement in i filmen. Skjult innehåller många riktigt effektiva scener och stämningen är rakt igenom blytung. Filmens foto är fantastisk och inspelningsplatserna adderar till filmens otäcka atmosfär. Det fallfärdiga gamla huset, den norska skogen och Kristoffer Joner i huvudrollen gör filmen, tillsammans med ett lysande manus, till en av de bästa filmer som kommit från Skandinavien på väldigt länge. Dialogen är sparsam och tempot går framåt i sakta mak men Skjult är en väldigt bra film som förmodligen och tragiskt nog gått många filmälskare förbi. Pål Øie är en regissör att hålla ögonen på i framtiden då det han har presterat hittills är bättre än vad många skandinaviska filmskapare presterat under hela sina karriärer.