The Fog (1980)

”Is all that we see or seem but a dream within a dream?”

                                                                              - Edgar Allan Poe

Det var länge sedan John Carpenters The Fog upptog mina tankar men i söndags, då jag tog årets första dopp nere på Ribban, dök filmen upp i huvudet igen. En dimma började sakta men säkert att röra sig uppåt stranden och de badande strandgästerna förvandlades till silhuetter. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket jag ville se The Fog igen.

“...but it is told by the fishermen, and their fathers and grandfathers, that when the fog returns to Antonio Bay, the men at the bottom of the sea, out in the water by Spivey Point will rise up and search for the campfire that led them to their dark, icy death”

Klockan slår tolv den 21 april 1980 och konstiga saker sker i den lilla kuststaden Antonio Bay i Kalifornien. Telefoner ringer frenetiskt, glasrutor krossas, kyrkklockor klingar, elektricitet slås på och av, möbler rör på sig och en gammal dagbok tillhörandes fader Patrick Malone uppenbarar sig i den loka kyrkan. Samtidigt sveper en tjock dimma över staden. Dagboken beskriver fruktansvärda dåd som begicks av sex personer med fader Patrick i spetsen för exakt 100 år sedan. Samtidigt försvinner en fiskebåt ute till havs och när den återfinns på morgonen är besättningen försvunnen, förutom en av sjömännen som har lungorna fyllda med saltvatten. Antonio Bay firar sin 100års dag men en förbannelse vilar över staden. När mörkret faller rullar en tung dimma återigen in över staden men det finns någonting i dimman, någonting som har kommit för att kräva sex människoliv. 

”There’s something in the fog!”

The Fog var tillsammans med The Last House on the Left, The Hills Have Eyes och World Tour 1966: The Home Videos Through the Camera of Bob Dylan’s Drummer Mickey Jones de första filmer jag köpte på dvd. Tanken var att jag skulle ge The Fog ytterligare en chans då jag som ung inte tyckte filmen var någon höjdare. Jag var dock inne i en period då jag nästan uteslutande tittade på filmer signerade Carpenter och tyckte att det var dags att ge filmen en ny chans. Jag blev inte heller då särskilt imponerad av filmen och sedan dess har The Fog inte tillhört mina favoriter bland John Carpenters verk. Nu, nästan 10 år senare kände jag plötsligt ett enormt sug att se The Fog igen. Jag dammade av fodralet och gav filmen en sista chans. Filmer har ju en tendens att bli bättre ju äldre man blir och ofta har jag omvärderat filmer jag inte haft mycket till övers för till en början.

Mycket riktigt så omvärderade jag The Fog. Det är en mysrysare i ordets sanna mening och filmen levererar allt som hör genren till. The Fog innehåller, trots att den är helt befriad från blod, ganska brutala dödsscener. Det var förmodligen just detta som gjorde att jag inte tyckte filmen var någonting speciellt när jag såg den sist, den totala avsaknaden av blodiga mord. Nu är det ju inte det som lockar mig mest, även fast jag fortfarande är barnsligt förtjust i blodiga specialeffekter, utan atmosfär kommer i första hand. Det är The Fog fullproppad med och innehåller allt som en bra spökhistoria ska innehålla, gnisslande ljud, billiga hoppa till effekter, otäcka figurer och förstås massvis av dimma. John Carpenters musik är som alltid strålande och tillför en otrolig stämning till filmen och just musiken är oftast det viktigaste elementet i hans filmer. The Fog kryllar av skådisar som har eller kom till att medverka i hans filmer som Jamie Lee Curtis, Tom Atkins, Adrienne Barbeau, Charles Cyphers, Nancy Kyes, för att nämna några. Utöver detta har vi en av mina favoriter, Hal Holbrook som här spelar Fader Malone och Jamie Lee Curtis mor, (och världens kanske kändaste mordoffer i Alfred Hitchcocks Psycho) Janet Leigh i rollen som stadens borgmästare. Karaktärer finns det gott om i The Fog men de förblir anonyma personporträtt utan några större vidareutvecklingar. Det spelar ingen roll då en enkel spökhistoria (så länge den har en skön atmosfär) ibland räcker väldigt långt. The Fog var mycket bättre än vad jag minns och nu håller jag den som en av mina favoriter bland John Carpenters (som dyker upp i en okrediterad roll som fader Malones assistent Bennett) filmer. The Fog är en utomordentlig spökhistoria som lyckas på alla plan, trots avsaknad av blod.