Jag och min sambo spenderade fyra dagar i Rom. Det första vi
gjorde efter det att vi checkat in på vårt hotell var att besöka Dario Argentos
affär Profondo Rosso som ligger några
stenkast ifrån Vatikanen. Profondo Rosso
har länge varit på min lista över ställen jag velat besöka och även fast
affären i sig inte är särskilt stor och museet inte tar många minuter att gå
igenom är det en viss känsla som infinner sig när man spankulerar runt bland
rekvisita från filmer som har anknytning till Argentos skapelser. Affären
öppnade sina portar första gången nittonhundraåttionio och även fast Argento
själv sällan är i affären, med undantag för Halloween, sitter mannen bakom den
fantastiska rullen Contamination, Luigi Cozzi, ofta i affären. Självklart
passade jag på att ta med ett eget exemplar av Contamination för att få den signerad av regissören. Cozzi visade
sig vara en mycket trevlig man som gärna pratade en stund om film och ställde
upp på foto och signering av min dvd. Han till och med tackade för att jag kom
och besökte honom och dessförinnan meddelade han mig via facebook om att han
skulle vara i affären om jag ville komma förbi. Rom i övrigt var en mäktig stad
som trots att det är en storstad, var fylld av grönska och majestätisk
arkitektur. För alla er som ännu inte haft nöjet att besöka staden har
någonting att se fram mot. Här nedan följer lite foton från Argentos museum.
Fler foton hittar ni på min facebook-sida.
Ett övergivet fartyg från Sydamerika dyker upp i New Yorks
hamn. När smittskyddsinstitutet med snuten Tony Aris i spetsen tar en närmare
titt på fartyget hittar de besättningen sönderslitna. På undre däck, gömda i
kaffelådor, finner de besynnerliga gröna äggkapslar. När de undersöker dem
närmare spricker de och sprutar ut en frätande sörja som avslutningsvis
bokstavligen spränger deras bröstkorgar från insidan. Aris klarar sig
mirakulöst och sätts i karantän och den superhemliga organisationen Division 5,
under direkta order från presidenten, tar kontroll över situationen. Spåren
leder tillbaka till en misslyckad resa till Mars två år tidigare. Astronauterna
fick med sig någonting hem, någonting som ett kaffeplantage i Sydamerika
planerar att släppa lös i New York.
”My god, look at them! Completely torn apart!”
Jag tjatar mycket om Rom i de senaste recensionerna men jag
är sjukt peppad på att åka dit så jag hoppas att ni har överseende. Jag kom att
tänka på Contamination igen när jag insåg att regissören Luigi Cozzi är en av
ägarna till skräckfilmsmuseet Profondo Rosso. Det var ett bra tag sedan jag såg
denna falskt marknadsförda Alienklon och innan jag förhoppningsvis (korsar
fingrarna) träffar Cozzi i hans butik ville jag ha filmen färskt i minnet.
Contamination drar
igång med ett jävla ös och filmen levererar till och med ett riktigt effektivt
hoppa-till-moment i början. Gore-effekterna öser de på med ordentligt och
antalet exploderande bröstkorgar blir tyvärr inte lika många och spektakulära
under resten av filmen. Under mittenpartiet lugnar Contamination ner sig rejält och är nästan helt befriad från
våldsamma specialeffekter. Det blir dock aldrig långtråkigt utan filmen
utspelar sig mer som en James Bond-rulle där karaktärerna försöker att ta sig
in bakom fiendernas linje. Slutet kompenserar för det långsamma mellanspelet
och under slutklämmen är det fullt blås igen. Från början ville Cozzi (här
under pseudonymen Lewis Coates) att filmen skulle få titeln Alien Arrives on Earth, för det är ju
precis det som Contamination handlar
om. Cozzi hyllar den gamla amerikanska B-filmen från nittonhundrafemtiotalet
och säger själv i extramaterialet att allt han velat göra är science fiction-rullar
men att filmbolagen aldrig var särskilt intresserade av det. Istället brukade
han lägga in elementen i sina filmer och hoppas på att producenterna inte
skulle märka det. När detta inte fungerade längre slutade han att regissera
film och ägnade sig istället helhjärtat åt affären Profondo Rosso som han
öppnade tillsammans med Dario Argento. Det är synd då Cozzi är en intressant
regissör och även fast jag inte sett mycket mer av hans verk är Contamination just en sådan film som
fick mig att älska den italienska skräckfilmen.
”You must know by now that national security is
at stake. And possible even more than that!”
Marino Masé (från bl.a. Live
Like A Cop, Die Like A Man och Tenebre)
är helt okej i rollen som snuten Aris men det är den alltid lika pålitliga Ian
McCulloch som stjäl showen. Vi känner igen honom från Zombie Flesh Eaters och Zombi Holocaust och det var från den
sistnämnda filmen som regissören försökte fixa skådisar till Contamination men McCulloch var den enda
tillgängliga. McCulloch är perfekt i rollen som den misstrodda astronauten som
sedan den misslyckade Marsresan begravt sig i alkohol och bitterhet men som tar
sig i kragen och hjälper till att styra upp katastrofen. Goblins musik är som
vanligt superbra med deras proggiga sväng, spaceiga syntar och hypnotiska
enformigheter och utan deras involvering skulle nog filmen inte vara lika bra
idag. Contaminations största styrka
är dock specialeffekterna där kroppars inre organ sprängs i slow-motion. *SPOILER VARNING* Slutscenens monster
ser ut som en blandning mellan Jabba the Hutt och Humle och Dumle och det är en
kul skapelse som liknar någonting från en gammal science fiction film. Cozzi
hade problem när elektroniken som skulle få monstrets kroppsdelar att röra sig
havererade men tack vare över hundra tagningar och ett stort engagemang ser det
hela riktigt häftigt ut i slutändan. *SLUT
PÅ SPOILERVARNING*
Även fast Contamination
ofta nämns som en Alienkopia är det inte mycket som de båda filmerna delar med
undantag för penetrerade bröstkorgar och gröna ägg. Contamination är en äventyrsrulle med massvis av slafsiga
specialeffekter och helt-uppåt-väggen-dialog och passionerade spekulationer.
Datorer och annan högteknologisk utrustning ser ut som om de vore designade av
mellanstadieelever men det är just denna kombination av ovan nämnda
ingredienser som gör att jag älskar denna typ av film. Contamination är inget mästerverk men den är väldigt underhållande
och är man en älskare av den italienska skräpfilmen bör man inte missa detta
vilda äventyr.
