Den sömniga hålan Fly Creek i Georgia drabbas av en kraftig storm som gör staden strömlös. Strömmen går istället rakt ner i marken och gör miljontals av skrikande maskar vansinniga. De kryper upp till markens yta och käkar upp den lilla stadens invånare en efter en.
Tönten Mick åker från storstaden till Fly Creek för att hälsa på sin sympatiska flickvän Geri. Efter att Mick fått en mask i sin dryck på kaféet blir han genast illa omtyckt av lokalbefolkningen som tror han driver med dem. Geri däremot tycker jättemycket om Mick och de åker tillsammans till stadens antikhandlare. När de kommer dit är han spårlöst försvunnen och kvar finns bara ett skelett. Då börjar de ana ugglor i mossen och kontaktar polisen (det finns bara en i Fly Creek). Han är dock mer intresserad av att ragga upp kvinnor och tycker att Mick är en odåga som borde bege sig från staden. Självklart lyder han inte sheriffens råd utan irrar mest omkring utan att tillföra något vettigt. När solen går ner lockas maskarna ut ur sina gömmor och de är hungrigare än någonsin.
Detta är regissören Jeff Lieberman’s debutfilm. Han gick sedan vidare och gjorde den underhållande snedtrippfilmen Blue Sunshine och Just Before Dawn (recension här).
Squirm är en ganska medioker ”naturen slår tillbaka” film och första timmen är riktigt seg. Efter det börjar den ta fart och slår rekord i att visa så många maskar som möjligt på ett och samma ställe.
Den är dock inte helt värdelös. Fisketuren som slutar med att en kille får maskar inträngda i ansiktet är riktigt effektiv. Däremot är karaktärerna rakt igenom osympatiska med undantag för Geri. Hennes syrra är ful som stryk och hennes pojkvän kan vara en av de mest irriterande ”hjältar” som varit med i en film.
Filmaffischen är coolare än filmen.
