Fyra tjejer, som vi inte vet någonting om eller vart de är på väg, snurrar runt ute på landsbygden i Argentina. De kommer inte långt innan de ser en kvinna liggandes i ett dike. När de stannar för att se om hon är okej blir de beskjutna av några män. Skrämda beger de sig till närmsta by vid namn Trinidad för att anmäla olyckan till polisen. De inser snart att självaste polischefen är inblandad i olyckan och beger sig så fort de kan därifrån. Bilen hinner inte rulla många meter innan de blir avmejade från vägen och insläpade i skogen. Där börjar den verkliga terrorn. Polischefen och hans mindre begåvade polare våldtar och misshandlar de stackars tjejerna i en lång och utdragen scen. Snabbt förstår de att de inte kommer lämna Trinidad med livet i behåll och en kamp för överlevnad börjar.
No Moriré Sola, även känd under namnet I’ll Never Die Alone är Argentinas svar på den ökända rape/revenge genren. Det är en ganska våldsam film som tvingar åskådaren att bevittna det fruktansvärda utan att titta bort. Redan i förtexterna tillkännager filmskaparna sin inspiration från filmer som Jungfrukällan, The Last House on the Left, I Spit on Your Grave, Thriller - En Grym Film etc. så vi vet precis vad vi har att vänta oss. No Moriré Sola känns som den kunde vara inspelad under samma tidsperiod som de ovannämnda om man bortser från en mobiltelefon. Filmen är skitig, fylld av oskärpa och inspelad på en minimal budget. Den innehåller i stort sett ingen dialog och är ytterst sparsam på musik vilket i sin tur gör filmen väldigt slagkraftig. Vad som däremot är ett minus är att vi inte får lära känna karaktärerna alls. Vi vet knappt vilka tjejerna är, var de kommer ifrån eller om de överhuvudtaget tycker om varandra. Detta är till både filmens för- och nackdel. Det kan hända vem som helst, när som helst och jag tror att det är just det som gör filmen bättre än de flesta som gjorts inom genren de senaste 20 åren.
No Moriré Sola är ett slag i ansiktet, varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar