John Carpenter's The Ward (2010)

Kristen bränner tillsynes helt utan anledning ner en lada ute på landsbygden. Polisen tar henne och hon blir inlagd på North Bend Mentalsjukhus där en doktor testar en ny form av terapi på patienterna. Det dröjer inte länge förens konstiga saker inträffar och ett otäckt spöke med ett ouppklarat förflutet dyker upp och gör livet surt för tjejerna.

The Ward är John Carpenter’s första film på nästan 10 år, om man bortser från hans två bidrag till TV-serien Masters of Horror (episoden Cigarette Burns är en av mina favoriter av allt Carpenter gjort). Det är en tjusig film som verkligen känns att den utspelar sig på 1960-talet, med sina snygga miljöer och tidsenliga karaktärer. Det enda som egentligen inte passar in är huvudpersonen, Kristen. Hon ser alldeles för modern ut i jämförelse med alla andra och det drar tyvärr ner filmen något. Vad som också drar ner filmen är att den inte känns som en John Carpenter film. Det står på filmaffischen att ”Carpenter proves he is still the master of shock” vilket jag inte kan hålla med om. Bara en sådan sak som att han har avstått från att komponera sitt eget soundtrack känns helt fel. Det verkar som om han valt att inte göra sin egen film. Hela poängen med en John Carpenter film är att den ska kännas som en sådan och det gör inte The Ward. Många av hans filmer är såhär i efterhand inte särskilt bra men de har ändå en genuin och egen känsla över sig som är unik för Carpenter.

Om man bortser från att filmen är regisserad av Carpenter så är det faktiskt en helt ok spökfilm. Visst, den har oändligt många tröttsamma klichéer och använder sig av billiga skrämseltekniker men den är aldrig tråkig och håller ett högt tempo filmen igenom. The Ward är en skräckfilm som är mycket bättre än de flesta i genren som Hollywood spottat ut de senaste åren, men jag väntar fortfarande på John Carpenter’s comeback.