Splinter (2008)

Polly tar med sin storstadspojkvän Seth (han är biolog som hellre läser om naturen än att spendera tid i den) för lite gammal hederlig campingsemester i Oklahomas utkanter. Det går väl sådär och när tältet pajar så bestämmer de sig (till pojkvännens förtjusning) för att ta in på ett motell istället. Det går väl också lite sådär då de inte hinner långt innan de stöter på brottslingarna Farell och hans flickvän Lacey som forcerar sig in i deras bil. Det kommer dock att bli ännu värre. De fyra fastnar på en bensinmack ute i ingenstans och utanför lurar en livsfarlig parasit som tar djur och människors kroppar i besittning och förvandlar dem till blodtörstiga monster.

”It killed her. It killed the other girl. It kills everything. It’s gonna kill us.”

När Friends gick på tv så tittade jag, precis som resten av världen på den varenda vecka och väntade ivrigt på att nästa avsnitt skulle sändas så att jag kunde se mer av Ross, Rachel, Chandler, Monica, Phoebe och Joey. När seriens spinoff, Joey kom så följde jag förstås även den fast det dröjde inte särskilt länge innan den retade gallfeber på mig. Anledningen var den omåttligt irriterande karaktären som spelade Joeys systerson Michael Tribbiani, spelad av Paulo Costanzo. Costanzo var den enda anledningen till att det dröjde så länge innan jag såg Splinter för första gången men det visade sig att han faktiskt passade ganska bra i rollen som mesproppen Seth.

“Jesus lady, help can't even help us.”

Nu var det flera år sedan jag såg Splinter senast men den är precis lika bra denna gång. Splinter är på många sätt en ultimat monsterfilm. Filmen innehåller inte särskilt många karaktärer, men de som medverkar sköter sig alla bra, och den utspelar sig nästan uteslutande på en avlägsen bensinmack. Trots detta så lyckas Splinter vara riktigt spännande och hålla ett rasande tempo från ruta ett. Filmen innehåller inga mobiler eller andra nymodigheter och den kunde lika väl ha kunnat vara en skapelse från åttiotalet, en idag kultförklarad sådan. Specialeffekterna är brutala och slafsiga och monstren som skapas av illsinta parasiter är riktigt tuffa. Splinter levererar överlevnadsskräck och monsterfilm i en härlig blandning och det är lite konstigt att det fortfarande inte har dykt upp en tvåa. Splinter är utan tvekan en av de bästa monsterfilmerna från denna sida av millenniet!