Tarantula (1955)

En deformerad man hittas i öknen nära den lilla staden Desert Rock i Arizona. Det visar sig vara en kollega till en professor vid namn Gerald Deemer som bor utanför staden. Professor Deemer forskar i hur man kan få slut på hungersnöden i världen och injicerar djur med ett näringsämne som gör dem större. Det framkommer att Deemer’s kollega injicerat sig själv med näringsämnet, tillsammans med sin assistent. Assistenten dyker upp och ser ut och beter sig som The Wolf Man, sätter fyr på labbet och injicerar Deemer med samma preparat som gjort dem själva deformerade. Alla försöksdjur dör i branden utom en stor Tarantula, en spindel som växer till gigantiska proportioner och äter upp allt som kommer i dess väg.

1950-talets filmer med insekter som blir hur stora som helst är en av mina favoritgenrer. Jag var säker på att jag sett Tarantula tidigare men insåg ganska snabbt att jag blandat ihop den med en av mina favoritfilmer, Earth vs. the Spider. Tarantula är nästan lika bra. Den har en högre budget men den har ingen spindel som trashar en biograf som Earth vs. the Spider har, och det ger den ett något sämre betyg.

Tarantula har allt en monsterfilm från 50-talet ska ha. Förutom en jättestor spindel får vi repliker som holy cow! och jumping jupiter!, dessutom en klädstil som består av kavajer som är lika breda som långa och byxor som är uppdragna till armhålorna. Den obligatoriska kärlekshistorien finns också här, denna gång mellan stadens doktor Matt och studenten Stephanie som ska sommarjobba hos den döda professorn de hittade i öknen. Tarantula är en klassiker och en film man måste se om man tycker om skitstora djurfilmer som mästerverket Them!. Clint Eastwood hade här sin andra roll för regissören Jack Arnold som gav honom hans debutroll i Revenge of the Creature från samma år. Hans skådespelarinsats är nästintill obefintlig och står inte ens med i rolllistan, men han visade redan här var skåpet skulle stå genom att ta livet av spindeln och rädda staden från en säker undergång.