tisdag 23 september 2014

Castle Freak (1995)




John Reilly ärver ett gigantiskt slott i Italien och i väntan på att få det sålt flyttar han in tillsammans med sin fru Susan och deras dotter Rebecca. John plågas av fruktansvärda skuldkänslor efter att han i berusat tillstånd körde ihjäl sin son och olyckan resulterade även i att dottern förlorade synen, själv klarade han sig helskinnad. I ett sista tappert försök till att reparera det söndertrasade äktenskapet gör John allt i sin makt för att förtjäna sin hustru och dotters kärlek igen, men slottet D’Orsino gör bara saken värre. Fjättrad i källaren gömmer sig någonting fruktansvärt…

”They say the castle is haunted.”

Jag har alltid gillat Stuart Gordons filmer och när jag ser flera av dem igen nu när jag passerat trettio tycker jag ännu mer om dem. Gordon är en skicklig regissör och han har under sin karriär gjort en dröse riktigt bra rullar - det visar han ännu en gång med Castle Freak. Jag vet inte om jag sett filmen tidigare då jag inte kommer ihåg något från den men det spelar ingen roll då Castle Freak visade sig vara en otroligt positiv överraskning.

”Listen, Listen! There’s somebody in the castle.”

Castle Freak är väldigt vagt baserad på H.P. Lovecrafts korthistoria The Outsider. De båda skapelserna har emellertid inte mycket gemensamt utan Gordons film påminner mer om någonting som skulle ha kunnat vara nedklottrat av Edgar Allan Poe eller historien om Frankensteins monster. Castle Freak är ingen tramsig b-skräckis utan en gravallvarlig och väldigt stämningsfull, mörk och sorgsen gotisk rysare som inte lägger allt krut på missfostret som smyger omkring i slottet utan fokuserar istället mer på familjen Reillys tragedi. Ensamhet och sorg är filmens huvudämnen och Castle Freak är inte alls lika bloddränkt och lekfullt våldsam som många andra av Gordons skapelser. Helt blodfattig är filmen dock inte, det finns i synnerhet två riktigt grafiska sekvenser inkluderade. Jeffrey Combs och Barbara Crampton återförenas ännu en gång och spelar här paret Reilly. Deras personkemi känns äkta och Castle Freak är en förvånansvärt välspelad historia med trovärdiga karaktärer i samtliga roller. Jag tror aldrig att jag har sett Combs så här bra tidigare, det är utan tvekan en av hans absolut bästa rollprestationer. Visst är slutklämmen i Castle Freak ganska förutsägbar men det betyder inte att vägen till det stora avslöjandet är det. Det är en otroligt atmosfärfylld film med en svettig slutspurt och ett mörkt slut, speltiden försvinner i en rasande fart. Castle Freak är en höjdarrulle, varmt rekommenderad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar