Dagon (2001)

Det unga paret Paul och Barbara glider runt i det spanska havet i en segelbåt när det plötsligt bryter ut en fruktansvärd storm som kapsejsar kajutan. Med nöd och näppe lyckas de ro iland till den närliggande fiskebyn Imboca (översätter du till engelska och lägger till ett s så blir det Innsmouth) för att finna hjälp. Staden är bebodd av underliga invånare som ser konstiga ut och som inte är vana vid besökare och paret inser snart att de ligger riktigt risigt till. Byborna tillber den fasansfulla fiskguden Dagon som varje år kräver betalning i blod…

”Every dream is a wish.”

Dagon berättar en förbannat bra historia. Jag har genom åren sett en dröse filmer som bygger på H.P. Lovecrafts verk men det är inte förrän nyligen som jag har förkovrat mig i hans litteratur. Jag har gillat den mytomspunne författaren sedan jag för första gången kom i kontakt med hans skapelser i antologin Skräckens Labyrinter som jag lånade hem från Karlshamns bibliotek någon gång under högstadieperioden. Jag läste dock av någon besynnerlig anledning aldrig särskilt mycket ur boken utan nöjde mig med de första berättelserna. Jag svävade istället iväg i mitt inre och författarens mytologi om varelser som gick på jorden långt innan människan och som slumrande väntade på att göra entré igen, upptog mycket av min tankeverksamhet. Jag vet inte riktigt varför jag inte fördjupade mig mer i författaren som ung då jag var otroligt influerad av hans skrivande på flera plan. Oavsett vad så formade han mig och mitt intresse för skräcken i litteraturen men allra främst i filmen och för det är jag Lovecraft evigt tacksam. På äldre dar har jag dock tagit mig i kragen och samlat på mig en trave böcker signerad författaren och den senaste veckan har jag helt förlorat mig i Lovecrafts fantastiska universum.

"We shall dive down through black abysses... and in that lair of the Deep Ones we shall dwell amidst wonder and glory forever."

Dagon är ett hopkok av den sju sidor korta historien med samma namn och långnovellen The Shadow Over Innsmouth, med mest fokus på den sistnämnda. Jag läste de båda historierna för första gången i veckan och blev totalt uppslukad av dem. Det var länge sedan jag kände en sådan kärlek till en författare och min sedan länge falnande läslust tog plötsligt ett jättekliv framåt. Den rutinerade Lovecraft-älskaren Stuart Gordon, som har många av författarens historier i kappsäcken, står för regin och hans vapendragare Brian Yuzna producerar och det bådar ju alltid i Lovecrafts sammanhang väldigt gott. Filmen är inspelad i Spanien och har övergripande spanska skådespelare i rollerna. Jag har varken sett eller hört någonting om de som står framför kameran tidigare men utan att någon ger något bestående intryck så sköter de sig relativt bra. Dagon är ganska trogen förlagorna och några sekvenser är direkt tagna från historierna. Filmen utspelar sig däremot nu istället för då och det har slängts in några kvinnor i berättelsen för att krydda till handlingen lite men det gör ingenting då de är söta som socker. Effekterna pendlar mellan småtaskiga och härligt slaskiga och hela filmen osar av en skön halvruggig stämning. Dagon kommer inte i närheten av The Shadow Over Innsmouths storhet och magi, även fast den stundtals lyckas fånga den krypande atmosfären men det är ett väldigt bra bidrag till Lovecrafts skapelser i filmvärlden. Filmens huvudkaraktär (som ibland är slående lik en ung Jeffrey Combs) kläcker ur sig några småirriterande one-liners men i det stora hela så är Dagon en riktigt lyckad skräckrulle som är väl värd att kolla upp, även fast du inte är en älskare av Lovecraft.