lördag 6 september 2014

Monsters (2010)




För sex år sedan skickade NASA ut en rymdsond för hitta bevis på att det fanns annat liv i solsystemet. De hade rätt men innan de kunde studera fyndet närmare kraschade det i Mexiko. Efter det började nya livsformer att dyka upp och halva Mexiko, den sida som gränsar mot USA, sattes i karantän och kallades för den infekterade zonen. Fotografen Andrew får i uppdrag av sin arbetsgivare att hitta chefens dotter Sam och föra henne i säkerhet. Motsträvigt går han med på det och tar med Sam till en färja som ska ta henne bort från faran. Lite för mycket tequila kvällen innan och ett stulet pass och tom plånbok gör att hon missar båten och istället får de ta sig igenom den livsfarliga terrängen där monstren hela tiden ligger på lur.

”He said that we have to hurry because the daylight is gone.”

Ända sedan jag såg Gareth Edwards Godzilla på bio tidigare i år har jag varit sugen på att se om han långfilmsdebut Monsters. Idag såg jag trailern till uppföljaren, Monsters: Dark Continent och kunde inte hålla mig längre. Tydligen är det ytterligare två filmer planerade i serien och det är ju bara att tacka och ta emot även fast jag har svårt att tro att någon av dem kommer att komma i närheten av Monsters storhet. Nu kanske jag tar i lite men Monsters är en riktigt bra film och ett av de mest intressanta bidragen till sciencefictiongenren på väldigt länge.

”Do you think the wall will keep the creatures out of America?”

Om någon skulle ha påstått att filmens budget landade på 80.000 dollar så skulle jag skrattat och sagt, mm eller hur. Det otroliga är att det är sant. Monsters är en lågbudgetfilm som varken känns eller ser b ut. De visuella specialeffekterna gjorde regissören själv hemma på sin dator och de är otroligt imponerande och snygga. Monstren som bär likheter med både bläckfiskar och självaste Cthulhu ser riktigt coola ut. Vi ser dem inte särskilt ofta eller tydligt förrän under de sista minuterna men ibland är det myntade uttrycket ”less is more” att föredra då detta enbart adderar till mystiken. Edwards använder sig av väldigt effektfulla omgivningar och hela skapelsen ser förbaskat bra ut. Även fast Mexiko befinner sig i en otänkbar kris och tragedin är påtaglig överallt så lunkar livet på som vanligt för invånarna, även fast rädslan hela tiden finns där. Detta gör att du som filmtittare snabbt köper konceptet, accepterar förutsättningarna och sväljer hela scenariot med hull och hår. Monsters lyckas leverera en total känsla av ovisshet och Scoot McNairy och Whitney Able är båda trovärdiga i huvudrollerna, precis som alla andra som de har att göra med under sin resa. Monsters hade lätt kunnat bli ett högljutt och påfrestande monsteräventyr men istället blir vi serverade en ödesmättad, lågmäld och nästan poetisk skildring av en utomjordisk invasion. Monsters är en fantastisk film och ett sprakande exempel på att en hög budget inte behövs för att göra bra film. Monsters är en av de bästa sciencefictionrullarna från tvåtusentalet, lika bra nu som när den kom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar