Hunter's Blood (1986)

Far och son åker med bröderna Al och Ralph för att jaga rådjur ute i skogen vid gränsen till Arkansas. Storstadskillen Marty får också hänga med.

Hela resan inleds med att de gör narr av lokalbefolkningen innan de åker vidare för att slå upp läger. De stöter på två lättskrämda skogsvaktare/poliser som varnar dem för så kallade Poachers, en grupp människor som illegalt jagar djur och bor djupt inne i skogen. Poachers anses som farliga och folk har dessutom försvunnit spårlöst i skogarna.

Första kvällen fördriver de tiden med att dricka Jack Daniels, spela poker och lyssna på kass musik på bergsprängaren. Mitt i natten vaknar de av att ett mindre charmerande sällskap urinerar på dem och slå sönder framljuset på deras bil. Efter många om och men lyckas de skrämma iväg dem, men trubbelmakarna svär på att hämnas. Dagen efter ger de sig ut för att jaga och det dröjer inte länge innan de stöter på figurerna från gårdagen. De inser snart att det är just dem som de blev varnade för. Bland rövargänget finns inga mindre än Bob Dylan’s gamla trummis Mickey Jones och den smått bisarra Billy Drago från Brian de Palma’s gangsterrulle The Untouchables. Deras semester förvandlas till en mardröm där rollerna är ombytta och de blir villebrådet.

Hunter’s Blood är precis den sorten av filmtitlar som lockade mig som tonåring. Ofta var det inte särskilt bra men ibland hittade man ett guldkorn. Hunter’s Blood är ett guldkorn och den är hur bra som helst. Den levererar i alla aspekter. Den obligatoriska banjomusiken är här ersatt av någon slags ”hipp” countryrock som inte gör filmen direkt skrämmande men ack så cool. Pappan som löser alla problem genom att ta till nävarna är häftig och en perfekt karaktär i filmen. John Travolta's brorsa Joey spelar här en lipsill från storstaden som storögt tittar på alla rednecks och tycker att de är hur fascinerande som helst. Det är inte svårt att förstå varför hans karriär gick åt pipsvängen då han är en riktigt kass skådespelare. Här passar han dock in alldeles perfekt.

Jag har aldrig hört talas om Hunter’s Blood tidigare men för några dagar sedan snubblade jag över en VHS-kopia av filmen. Så här i efterhand är jag riktigt tacksam för det, då det tydligen är en riktig raritet som förstås inte finns utgiven på DVD. Även på VHS är den klurig att hitta. Är du som jag, en sucker för filmer som Deliverance, Southern Comfort, Rituals (recension HÄR) osv. och dessutom lyckas lägga vantarna på denna bortglömda pärla, är detta en film du måste se.

Just Before Dawn (1981)

Just Before Dawn är en blandning av Friday the 13th och Deliverance och en ganska medioker sådan.

Ett gäng beger sig långt upp i bergen för att campa och kolla upp sina nyköpta ägor. Klart som att solen går upp morgonen är de inte ensamma. Två inavlade rednecks fetton dödar dem en efter en på tråkiga sätt.

Just Before Dawn är regissören Jeff Lieberman's tredje film efter den smått fantastiska Blue Sunshine och "mördarmaskarna anfaller" filmen Squirm. Det känns som han vill lite för mycket och i slutändan blir det bara pannkaka av det hela. Filmen har fått överlag ganska så bra kritik och nämns ofta i samband med Deliverance, Rituals och Southern Comfort. Det är svårt att förstå då de är av en helt annan kaliber. Med detta menar jag inte att den helt bör undvikas. Det finns en hel den oavsiktligt roliga scener och avrättning med hjälp av att köra näven i truten är ren underhållning.

Rituals (1977)

Rituals, även känd under namnet The Creeper, är en kanadensisk film i samma anda som kultklassikern Deliverance från 1972.

Fem doktorer åker på en 6 dagars vandring genom Kanadas obebyggda och tätvuxna skog. Deras semester avbryts plötsligt då de vaknar en morgon och upptäcker att deras skor blivit stulna. Snart brakar helvetet lös då de förstår att någon vill dem väldigt illa…

Det som skiljer Deliverance och Rituals åt är att i Deliverance får vi hela tiden se de som förföljer offren, medan här avslöjas inte identiteten förens i slutet av filmen.

Med detta menar jag inte, som många andra verkar göra, att den är bättre än Deliverance.

Rituals är dock oförklarligt förbisedd då den faktiskt är en riktigt bra film i genren. Den håller ett högt tempo och skådespeleriet är helt ok. Slutet är en nagelbitare och man lämnas med mersmak för denna typ av film.

Jag vet inte om den finns släppt på dvd än, det enda jag lyckades komma över var en gammal vhs-kopia. Jag tycker dock att det är på tiden att den får ett ordentligt släpp så att fler folk för upp ögonen för detta mindre mästerverk!

Trapped aka Baker County, U.S.A. (1982)

Rednecks-filmer ala Deliverance är inget som vi är direkt bortskämda med. Den senaste filmen i genren jag kan komma på är The River Wild med Meryl Streep och Kevin Bacon. Visst kan man räkna in filmer som The Hills Have Eyes men där handlar det mer om orealistisk skräck. Det Deliverance startade 1972 var skräcken att åka och campa. Skräcken att hänga med de skäggiga gubbarna i flanellskjortor mitt ute i ingenstanset. Dessutom är banjomusik inget man lyssnar på utan att det går kalla kårar längs ryggraden.

Mitt första möte med regissören William Fruet var med hans smått fantastiska terror-film Death Weekend (recension här). Baker County, U.S.A är hans hyllning till de så kallade backwoods filmerna.
Några studenter bestämmer sig för att åka och campa i just Baker County. Väl där ser de lokalbefolkningen ta livet av en annan man. Polisen vägrar att lyssna och snart befinner de sig i en otäck katt och råtta lek.
Henry Silva, mest känd från italienska snut-filmer från 70-talet spelar här ärkesvinet som tar lagen i egna händer och gör allt för att tysta de unga studenterna. Han är lika underbart sliskigt obehaglig som vanligt och gör filmen bättre än vad den egentligen är.

Fruet’s regi känns igen med det deprimerande höstklimatet och framförallt biljaktscenerna. Gillar man som jag trashiga 70-80 tals produktioner är detta en vinnare.
Mitt nästa projekt blir Rituals aka The Creeper, att jag missat den är lite smått otippat.