Road House (1989)

”How long you gonna be in town?

Not very long.

That’s what I said 25 years ago.  

Really? What happened?

I got married, to an ugly woman. Don’t ever do that. It takes the energy right out of you. She left me, though. Found somebody even uglier than she was. That’s life. Who can explain it?”

Dalton är too cool for school och den mest eftertraktade utslängaren på barer runt om i Amerika. Han blir erbjuden ett jobb på den problemfyllda baren Double Deuce i den lilla staden Jasper och behöver inte mycket övertygelse för att acceptera erbjudandet. För Dalton är en ny stad bara ett nytt kapitel. Han börjar jobba direkt med att rensa upp baren från bråkstakar, prostituerade och knarklangare, vilket inte gör honom särskilt populär bland de ohederliga anställda. Han flyttar in i en gammal lada i utkanten av staden som visar sig vara grannhuset till elakingen Brad Wesley som styr hålan med en järnhand. Efter ett misslyckat försök från Brads sida att anställa Dalton gör denne allt i sin makt för att få honom att lämna staden. Dalton har dock inga intentioner på att ge sig av eller att lämna sin nyfunna flickvän i sticket.

”I used to fuck guys like you in prison.”

Swayze visar hur man sliter ut struphuvudet på elakingar

Välkomna tillbaka till en tid då kläderna var för stora, frisyrerna fyllda med för mycket hårspray och musikens enda funktion var att dansa till. Välkommen tillbaka till Road House! Jag såg Road House och  Point Break (som jag recenserar HÄR) i samma veva, vid 12-13 års ålder. Då tyckte jag att de båda filmerna var bland det häftigaste jag sett och att Patrick Swayze var den coolaste killen i hela världen. Så är det ju förstås inte längre men filmen är än i dag väldigt underhållande, om man inte försöker ta den på för stort allvar. Idag känns Road House ganska fånig, fast på ett cheezy och ganska charmigt sätt. Filmen är fullspäckad med slagsmål och nakna kroppar, tillräckligt för att tillfredsställa de flesta. Dessutom är Road House fylld med töntiga oneliners, i stort sett varenda mening innehåller dialog i stil med; ”Pain don’t hurt”, ”It’s my way or the highyway” eller ”That gal’s got entirely too many brains to have an ass like that”. Ofta tar filmen sig själv på alldeles för stort allvar och Swayze har nog aldrig spelat en mer självgod karaktär. Återigen, det är precis detta som gör att Road House än idag håller så pass bra och levererar hjärndöd förströelse. Det är tidsenlig 1980-tals underhållning och filmen innehåller många idag klassiska filmsekvenser. Och för er som undrar, klart som fan att filmen innehåller en cover-version med The Jeff Healey Band av The Doors Roadhouse Blues.