Polisen räcker inte längre till och när det allt mer brutala
gatuvåldet eskalerar får några invånare till slut nog och startar ett
medborgargarde för att rensa upp på gatorna i New York. Bilmekanikern Eddies
fru Vickie går emellan ett bråk på en bensinstation men det slutar illa och
slöddren söker upp henne i hemmet och hon knivhuggs svårt och sonen Scott dödas
brutalt. När mördaren släpps fri och domstolen dömer Eddie till trettio dagars
fängelse efter det att han brusat upp i rätten rasar Eddies liv samman.
Förblindad av hat ansluter sig Eddie till medborgargardet för att hämnas.
“Hey, I don't know about you guys, but me, I've
had it up to here.”
Vigilante är en typisk William Lustig film där allt är
skitigt, dystert och våldsamt och regissören glorifierar inte precis New York
med omnejd. Det är rakt på sak och redan under de första minuterna vet vi vad
vi har att vänta oss när Fred Williamson lockar anhängare till sitt
medborgargarde. Det är en stenhård och skoningslös rulle, inget snack om saken,
och filmens mörka soundtrack som ibland drar åt skräckfilmshållet är otroligt
passande. Fred Williamson (i supertajta jeans) som obligatorisk tuffing och
Robert Forster som sörjande och uppgiven make och far är klockrena i de största
rollerna och Joe Spinell är sliskigt underbar i rollen som den smutsiga
advokaten Eisenberg.
“This gun is my judge, my jury and my
executioner!”
Det händer en massa saker hela tiden men det är inte förrän
under den sista halvtimmen som storyn knyter samman med inledningen när Eddie
kommer ut från fängelset för att hämnas. Historien är tunn som korvspad men det
kompenseras med mängder av action där pistolskotten får elakingarna att flyga
flera meter i luften och lämnar sargade kroppar efter sig. När det har gått en
timme utan att man har tittat på klockan en enda gång så vet man att man tittar
på en underhållande film och Vigilante
är just en sådan. Det är en cool tidsdödare som håller intresset uppe under de
knappa nittio minuterna och Vigilante
levererar tillräckligt med våldsamheter och action för att stilla törsten hos
de flesta.
I den lilla hålan Camp Verde i Arizona jobbar veterinären
Rack. När en kalv avlider under egendomliga omständigheter skickar
storstadsfolket i Tempe den vackra entomologen Diane Ashley för att undersöka
kadavret närmare. Tester visar att dödsorsaken är stora doser av spindelgift.
Fler djur försvinner spårlöst i staden och dyker senare upp döda eller döende
med kropparna utsmyckade med argsinta spindlar. Det dröjer inte länge innan
kreaturen inte räcker som föda för de ettriga varelserna. Människan står på tur
och snart är den lilla staden invaderad av de ludna och hungriga mördarna.
”You’re kinda pretty for a girl.”
När jag kom hem från jobbet vid elvasnåret på kvällen kom
jag att tänka på Kingdom of the Spiders, som legat oöppnad en längre tid i
filmhyllan. Jag hade bara goda minnen från filmen och bestämde mig för att det
var läge att återbesöka en gammal favoritfilm. Jag insåg dock ganska snabbt att
jag inte sett Kingdom of the Spiders
tidigare och blev som en liten pojke på julafton, nästan två månader för
tidigt. Frågan är bara vilken film det är som jag har så goda minnen från om
det nu inte var Kingdom of the Spiders?
”Are you crazy lady? This is our home, and no
damn spiders are gonna run us out!”
Oj oj oj vilken film! Kingdom
of the Spiders är ta mig fan bland det bästa jag sett inom genren.
Historien är som väntat inte särskilt spektakulär utan följer ungefär samma
mall som alla de tidigare och kommande filmerna som involverar djur som slår
tillbaka mot människan. Kingdom of the
Spiders känns mycket som en hyllning till alla de liknande filmer som
producerades under 1950-talet, fast denna gång växer inte djuren till
gigantiska proportioner utan behåller sin naturliga storlek som i detta fall är
till filmens fördel. Av filmens totala budget på cirka femhundratusen dollar
gick femtiotusen av dem till spindlarna då filmteamet valde att köpa in livs
levande exemplar för att göra det hela mer trovärdigt. De lyckades alldeles
utmärkt då filmen bokstavligen kryllar av de små krypen. För den som väntar på
att få se spindlarna behöver inte vänta särskilt länge. Varje gång man tror att
de små liven ska dyka upp och göra livet surt för någon gör de så och det är
väldigt effektfullt. Spindelattackerna är förbannat bra (och billigt) utförda
och incidenten i flygplanet eller när stackars Birch skjuter av sig fingrarna
när hon försöker avlägsna ett av de ludna krypen är rent ut sagt fantastiskt! I
stort sett är vartenda dödsfall (och potentiella sådana) ruskigt bra iscensatta
och vad de lämnar efter sig är inte sämre, vilket vi får bevis på i filmens
strålande final. Arizonas omgivningar är också till filmens fördel för vem vill
inte ta del av det vackra ökenlandskapet som staten har att erbjuda.
Dorsey Burnette
som i mitten av femtiotalet startade den kortlivade rockabillyorkestern The Rock and Roll Trio, tillsammans med
lillebrorsan Johnny, står för mycket av musiken. Skulle jag råka snubbla över soundtracket
någonstans är det ett givet köp. Kingdom
of the Spiders lär inte underlätta det för folk med spindelfobi (som jag
själv lider av) men filmen lyckas leverera härliga rysningar i hela kroppen och
är ytterligare ett bevis på att spindlar inte lämpar sig som husdjur.
Skådespeleriet är över medel och personkemin mellan William Shatner och Tiffany
Bolling är mycket bra, ta bara scenen där Rack tvingar till sig en middag med
Diane! 1954 valde svenskarna att döpa den fenomenala filmen Them! till Spindlarna, även fast det inte figurerar en enda spindel i filmen
utan däremot massvis av skitstora myror. Denna gång fick de emellertid rätt när
de översatte även denna film kort och gott till Spindlarna. Kingdom of the
Spiders är ytterligare en anledning till varför jag gillar denna typ av
film så mycket. Filmen har åldrats med värdighet och det är definitivt en skapelse
jag kommer att se flera gånger i framtiden. De sista tjugo minuterna är
makalöst bra och det otippade slutet är genialiskt i all sin enkelhet. Det blir
inte mycket bättre än såhär och Kingdom
of the Spiders är numera en av mina absoluta favoriter i filmgenren. Alla
som har något intresse av filmer som denna och inte har sett den tidigare (ni
som redan har sett den kan se den igen) behöver göra det så fort ni bara kan.
Köp den, ladda ner den, stjäl den, vad som helst, bara ni ser den!
