The Beast In Heat (1977)

”Vi har inte helt lyckats bemästra det mänskliga sinnet, men vi kan beröva tillfångatagna fiender all viljestyrka och göra dem till slavar i det tredje rikets tjänst.”

Den galna nazidoktorn Ellen Kratsch har en enda önskan, att skapa en konstgjord härskarras. Tyskarna tillfångatar kvinnor och låter Kratsch utföra grymma experiment på dem. I en bur han hon hennes ultimata experiment, en lönnfet apliknande mongoloid som grymtar och våldtar allt som kommer i hans väg. Han verkar dessutom ha en aptit för kvinnligt könshår.

Partisaner från den närliggande byn är fullt medvetna om vad som försiggår och smider planer om hur de ska lyckas rädda kvinnorna från helvetet.

The Beast In Heat aka SS Hell Camp, är en uppvisning av dålig smak. Denna naziploitationfilm är ökänd för dess sadism. Filmen i sig är faktiskt ganska så bra och flyter på relativt smidigt. Det är för en gångs skull inte fokuserat kring ett koncentrationsläger och de obligatoriska tortyrscenerna är relativt få. Dess budget kan inte vara många kronor då det mesta av våldet visas offscreen och när det kommer till stridsscener är det inklippta sekvenser från andra filmer. Den innehåller dock det mesta som är tabu. Spädbarn slängs upp i luften, pubishår slits väck och äts upp, bara för att nämna några få exempel. Detta är underhållande skräp med en dubbning som är bortom all kritik och ett riktigt bra soundtrack som i och för sig platsar bättre i facket skräckfilm och western. Slutklämmen lyckas filmen med förvånansvärt bra där doktorn får smaka på sin egen medicin och innan FIN står på den svarta bakgrunden hinner filmskaparna slänga in en moralkaka. Det är förövrigt den enda form av moral som filmen visar. I The Beast In Heat finns det ingenting som är rätt eller fel, här är allt fel.