Paranormal Activity 4 (2012)

I oktober 2006 mördar Katie sin syster Kristi och hennes man Daniel och försvinner spårlöst med deras son Hunter. Fem år senare i staden Henderson i Nevada flyttar en kvinna och en pojke in i huset bredvid en familj bestående av det gifta paret Doug och Holly och deras tonårsdotter Alex och sexåriga son Wyatt. En natt blir kvinnan hämtad av en ambulans och pojken (som heter Robbie) får bo hos familjen (det är tydligen hur självklart som helst fast de varken känner kvinnan eller pojken) tills det att kvinnan mår bättre. Det börjar hända konstiga saker i huset och pojken beter sig alltmer märkligt. För att få klarhet i vad som pågår riggar Alex och hennes bästa vän Ben (som vill bli hennes pojkvän) huset med bärbara datorer. Vad de får se på inspelningarna är minst sagt skrämmande.

”- Is he nice?

- If you do what he says.”

Då var det dags för en ny familj som filmar precis allt och som förfärat utbrister ”what the fuck was that” när de ser mystiska saker på deras inspelningar. Jag gillar found footage genren men jag har aldrig förstått hysterin angående Paranormal Activity filmerna. De tillhör inte de bästa exemplen och ingen av dem förtjänar ett betyg högre än sådär. Jag visste redan innan jag skulle se Paranormal Activity 4 att jag inte skulle tycka om den och jag vet inte varför jag genomlider nittio minuters nonsens varje gång en ny film i serien dyker upp. Varje gång känner jag likadant – varför?

”- He does not like you.

- What? Who? Who does not like me?

- You’ll find out.”

Det var ganska så exakt ett år sedan jag recenserade Paranormal Activity 3 och jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg ett skit från filmen mer än att jag inte tyckte att den var något att hänga i granen. Det är samma regissörer som gjorde den tredje delen som ligger bakom Paranormal Activity 4 och när man ser den korta summeringen i början av filmen förstår man att de hänger ihop. Det betyder inte att det är bra och att de lyckas skapa en engagerande historia. Filmens story kan få plats på en post it lapp och med undantag för en lite ny inriktning (mitt i upprepningarna) ungefär en timme in i filmen är det inte mycket som händer. Vi får se ändlösa diskussioner över datorer och sekvenser där familjen bara sitter rakt upp och ner utan att göra någonting. Dörrar öppnas och stängs, takkronor svajar och åker i golvet och det hörs höga dunsar från ovanvåningen. Då och då blir vi serverade några skrämselsekvenser som inte ger någon belöning åt tittaren. Det är oftast riktigt tråkigt och när jag första gången tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar av filmen visade det sig att det bara hade gått trettio minuter. Trots allt tycker jag att Paranormal Activity 4 är något bättre än de senaste bidragen i serien, mycket tack vare att de lagt in lite nya element i historien. Robbie framställs som lite av en Damien kopia och glider mest runt och är elak mot den snälla familjen som passar honom. Här finns scener som är tagna från Stanley Kubricks The Shining där ungen åker omkring på en trampbil och sedan har vi den klassiska bollen i trappan från The Changeling. Det betyder emellertid inte att jag tycker Paranormal Activity 4 är bra, långt därifrån. Filmen har inget tempo över huvudtaget och det känns som om alla inblandade svalt ett gäng sobril, allt rör sig så otroligt sakta framåt. Man väntar på att någonting ska hända och när väl slutupplösningen kommer är den över på några få minuter. Paranormal Activity var inte otäck från första början men filmen var precis som den mycket bättre The Blair Witch Project, en smart pengako som genererade en massa stoleros för filmskaparna. Det var länge sedan Paranormal Activity blev en tröttsam filmserie men redan i oktober får vi ta del av det femte kapitlet i historien. Jag väntar med spänning.