Friday the 13th Part VI: Jason Lives (1986)

Tommy flyr galenskaperna på hispan för att en gång för alla bli kvitt sina demoner och försäkra sig om att Jason verkligen är död. Tillsammans med en polare beger sig Tommy till kyrkogården där den machetesvingande galningen ligger begravd och gräver tills spaden slår i kistlocket. Tommy släpper alla hämningar och spetsar den redan mumifierade Jasons kropp med en bit av kyrkogårdens staket. Det går åt pipsvängen och när blixten slår ner vaknar Jason till liv igen och beger sig med raska steg tillbaka till Crystal Lake (som nu fått namnet Forest Green) för att avsluta det han en gång påbörjat. Ovetande om vad som försiggår i närheten gör sig en samling småttingar och deras lägerledare redo för sommarkollo...

"Happy friday the 13th!"

Friday the 13th Part VI: Jason Lives är förmodligen den mest lättsamma delen i hela serien. Humorn får mer fokus, alldeles för mycket fokus, och under paintballspelet som slutar med att Jason dunkar en killes ansikte i ett träd och en smiley blir kvar så har jag svårt att inte irritera mig. Vissa sekvenser fungerar dock riktigt bra och jag charmas av den James Bond osande inledningen där Jason tar agentens roll. Det är inte den enda hyllningen till populära filmer. Det proppas in en rad hintar till genren där viktiga namn inom skräckfilmshistorien nämns i form av karaktärer eller butiks- och ortsnamn och det är ju faktiskt lite kul. Det går inte att nämna Friday the 13th Part VI utan att ta upp Alice Coopers fantastiska trudelutt He's Back (the Man Behind the Mask). Den har följt mig lika flitigt genom livet som filmerna har gjort och än idag tycker jag att det är en fantastisk låt och en ultimat partydänga.

"Jason belongs in Hell - and I'm gonna see to it that he gets there."

Friday the 13th Part VI har aldrig varit en av mina favoriter bland uppföljarna. Det betyder dock inte att jag tycker att det är en dålig film, jag gillar alla delarna i serien. Jason ser fantastisk ut och den har ett bra flyt och blir aldrig tråkig. Filmens största problem är avsaknaden av våldsamma mord, det finns i stort sett inga alls. Så fort någonting våldsamt utspelar sig så tittar kameran bort eller hoppar över till nästa scen (har vi tur så får vi se vad som hände lite senare i filmen som t.ex det blodiga rummet i en av stugorna) och det är verkligen synd och skam. Den sjunde och åttonde delen är inte heller särskilt explicita men jag tittar hellre på The New Blood eller Jason Takes Manhattan, vilken dag som helst i veckan. Friday the 13th Part VI är ensam i serien med att inte visa några som helst nakenscener och det är ju ändå ett av seriens trademarks vilket totalt ignoreras och jag kan inte annat än att känna mig lite blåst på konfekten. Nu låter det kanske som om jag enbart klankar ner på filmen men så är det inte. Inledningen och avslutningen är ögongodis och Friday the 13th Part VI ser väldigt snygg ut. Det osar femtio- och sextiotalsskräckisar med sina spöklika omgivningar och den både känns och ser ut som ett serietidningsraffel. Jason ser som sagt riktigt effektfull ut och är nu mer zombie än en vanskapt yngling. Filmserien är ju känd för att ha problem med censurens förargliga sax men skulle filmen lagt mer krut på våldsamma dödsscener och struntat i den ibland irriterande humorn så skulle det vara hur bra som helst och förmodligen en av mina favoriter i serien. Friday the 13th Part VI är den del jag gillar minst i serien, och ja, då inkluderar jag alla de som kom efter, till och med nyinspelningen. Faktum kvarstår emellertid. Ett lägsta betyg på en Friday the 13th-film är aldrig sämre än godkänt och en film som innehåller en machetesvingande Jason är alltid bättre än en film som inte gör det.