Critters 3 (1991)

En husvagnssemestrande familj får punktering och stannar på en rastplats i närheten av Grovers Bend för att fixa problemet. Fripassagerare hoppar ombord och följer med familjen till storstan där ungarna ska spendera några dagar hos vänner i en fallfärdig lägenhetsbyggnad när pappan ska ge sig iväg för att jobba. Bygget lider nu inte längre av bara råttproblem utan en helt ny nivå av skadedjur har invaderat huset. De håriga rymdmonstren är tillbaka!

”They’re hungry. All they do is eat.”

Critters 3 är mest känd för att en ung Leonardo DiCaprio dyker upp i en av de större rollerna. Det var hans långfilmsdebut, här sjutton år gammal men han ser snarare ut som en tio-tolvåring. DiCaprio levererar inget anmärkningsvärt rollporträtt fast det är kul att se en av dagens mest populära skådespelare i en film han förmodligen helst vill glömma idag.

”Dad, they’re little animals just like the ones in the paper. They’ve got lots of sharp teeth. They’re nasty things, nasty things with sharp teeth. They’re things from other space. Dad, they’re aliens!”

Vi blir i Critters 3 introducerade för en ny sympatisk familj bestående av den ensamstående pappan Cliff och hans ungar Johnny och Annie. DiCaprio spelar Josh vars styvfarsa är lägenheternas elaka hyresvärd som gör allt i sin makt för att tvinga bort hyresgästerna så att han kan bygga en affär där istället. Det är ganska ovanligt att en film som är del tre i en serie inte innehåller en massa irriterande karaktärer. Det finns såklart några i Critters 3 men det är ingenting som stör. Denna gång så har omgivningarna förändrats och borta är den dammiga hålan Grovers Bend och istället utspelar sig den största delen av filmen i en sunkig kåk och det fungerar riktigt bra. Tittaren får en snabb repetition av de två första filmerna när de frisbee-lekande ungarna träffar på crittersjägaren Charlie på campingplatsen men sen är det fullt hålligång i lådan under resten av speltiden. Critters 3 innehåller inga spektakulära specialeffekter men den är fullproppad med attacker och lyckas hålla ångan uppe hela tiden utan att kännas utdragen. Visst är det många gånger tramsigt men det är kul tramsigt och det skojigaste bidraget i serien. Av dem som medverkat i de tidigare filmerna så är det bara Don Keith Opper som dyker upp igen (om man bortser från en kort sekvens där Ug hastigt i eftertexterna visar oss vad den fjärde filmen ska handla om) men de nya karaktärerna får mig att inte sakna alla de andra som dragit sina strån till filmserien. Jag gillade Critters 3 mer än vad jag trodde att jag skulle göra (min sambo tyckte att den var bäst av dem alla) och även fast den kanske inte är lika bra som de två första så fungerar Critters 3 som en alldeles förträfflig tidsdödare som jag gärna ser igen!

Monster Man (2003)

Oskulden Adam (som har en skev relation till kardborreband) är på väg till ett bröllop där ungdomskärleken ska gifta sig. Hans tanke är att deklarera sin kärlek för henne i hopp om att en gång för alla vinna hennes hjärta. Adams enerverande polare Harley (som liknar och beter sig som Jack Black) bestämmer sig för att haka på och gömmer sig i bilens baksäte. Motvilligt låter Adam honom följa med men det dröjer inte länge innan Harley förolämpar ett gäng bondlurkar på en bar. Plötsligt, från ingenstans, dyker en monstertruck upp och försöker att rama dem av vägen. De klarar sig med nöd och näppe men mardrömmen är långt ifrån över.

” If a vehicle could take Viagra, a monster truck is what it would look like. I mean those giant tires make the truck look like it's got blue balls!”

Ända sedan jag först läste om Monster Man har jag hållit utkik efter filmen. För några dagar sedan hittade jag den för en tia i en undanskuffad back med lågprisfilmer på Skivesset i Malmö. Tyvärr var filmen inte värd mycket mer och skulle jag ha betalt dyra pengar för den skulle jag förmodligen ha grämt mig över hålet i plånboken.

Monster Man var inte alls vad jag föreställt mig. Det är en parodiversion av filmer som Duel, The Texas Chain Saw Massacre och Jeepers Creepers men den är varken rolig eller spännande. Jag har svårt för blandningen av skräck och komedi och de filmer jag gillar i genren kan jag räkna på ena handen. Humorn är påfrestande och de båda huvudrollerna är fjantar som enbart är irriterande. Det är en flamsig dialog som till största del består av sexskämt och det dröjer inte många minuter innan jag helt tröttnat och önskar livet ur killarna. Halvvägs in i filmen dyker dock den lättklädda och flirtiga Sarah upp men det roliga varar inte länge utan snart blir allting påfrestande igen. Det märks dock att filmen är gjord med kärlek för sina förebilder och manusförfattaren och regissören Michael Davis ska ha en eloge för filmidén (ett monster i en monstertruck är ju genial) men tyvärr faller allt platt i slutändan. De gamla hederliga specialeffekterna som jag annars brukar gilla är här inte särskilt imponerande och dessutom är de alldeles för få. Det dröjer nästan en timme innan det börjar hända grejer och då är det alldeles för sent för att lyckas engagera mig. Monstermannen i sin monstertruck är dock en kul skapelse och det kan inte annat än att irritera mig att filmen inte är bättre än vad den är, det finns ju helt klart potential. Allt skulle vara så mycket bättre om de bytte ut de två manliga huvudrollsinnehavarna och tonade ner den testosteronosande humorn ordentligt. Jag skulle förmodligen ha tyckt mycket bättre om Monster Man för tio år sedan och kanske fungerar den som bakgrundsunderhållning på en förfest, men inte mer. Det är föresten konstigt att svenskarna inte gav Monster Man filmtiteln Monstermannen i Monstertrucken (det står ju på dvdns baksida), det skulle ha varit en perfekt översättning.