Critters 2 (1988)

Allt har varit lugnt och skönt de senaste två åren i den lilla staden Grovers Bend. Byfånen Charlie har anslutit sig till de två intergalaktiska prisjägarna Lee och Ug och jagar monster i rymden. Brad är på väg hem till sin mormor för att fira påsk, ovetandes om att två bondlurkar just hittat några mystiska ägg på hans familjs numera öde farm som de ska försöka sälja i sin antikaffär. Inuti gömmer sig såklart de elaksinnade hårbollarna med sylvassa tänder och under stadens årliga påskäggsjakt så brakar helvetet lös ännu en gång i den annars sömniga staden…

”Yuck, veggies, ugh!”

Den grymt underhållande rymdmonsterrullen Critters fick inte helt otippat en uppföljare bara två år senare. För filmens regi står Mick Garris som med Critters 2 inledde sin karriär som filmregissör. Tillsammans med David Twohy (numera mest förknippad med sina filmer om Riddick) som här debuterar som manusförfattare skrev de båda en otroligt underhållande och lyckad uppföljare. Garris som senare kom att förknippas med en rad mer eller mindre lyckade Stephen King-filmatiseringar levererar här (tillsammans med Psycho IV) sin bästa film. 

”There must be hundreds of them!”

Critters 2 är den Critters-film som jag har sett flest gånger genom åren. Allt är precis som vanligt när det kommer till uppföljare. Allt är mer dramatiskt och uppskruvat - allt från musiken till blodigheterna. Denna gång är det fler håriga rymdmonster och till och med lite naket inslängt i en oförglömlig sekvens där prisjägaren Lee antar sin nya skepnad i form av en Playboytjej. Crittersarna är nu ännu mer ilskna och kan bäst beskrivas som landkrabbornas pirayor, de äter allt som kommer i deras väg och avskyr grönsaker. Den stora Critters-bollen som rensar landsbygden är ett bra bidrag till serien och när jag var liten så gav just den sekvensen mig många svettiga mardrömmar. Critters 2 är mer fartfylld än sin föregångare och humorn fungerar även denna gång väldigt bra. Det refereras hejvilt till andra klassiska skräckfilmer och om man nu vill djupanalysera så visar Garris här för första gången att han diggar Stephen King i en enkel hyllning till Cujo när en av lantisarna blir skrämd av en skällande jycke. Jag vet inte om jag gillar uppföljaren mer eller mindre än originalet, det är nog en smaksak. Skit samma, Critters 2 är i alla fall helt i samma klass som ettan och har även den en speciell plats i mitt skräckfilmshjärta. Nu är jag redo för trean och fyran!

Critters (1986)

Åtta ilskna hårbollar med sylvassa tänder flyr från ett fängelse i rymden på jakt efter föda. De landar i den lilla sömniga hålan Grovers Bend i Kansas och i rask fart har de omringat familjen Browns avskilda gård och förvandlar de fyra familjemedlemmarnas liv till en levande mardröm. Hack i hälarna är dock stadens enda räddning, två intergalaktiska prisjägare som nu familjens öde ligger i händerna på.

”However, you must stop them before they can feed.”

Critters-filmerna tillhörde mina favoriter när jag som yngling började utforska skräckfilmens fantastiska värld. Särskilt den andra delen i historien såg jag flera gånger som ung men nu var det länge sedan jag såg någon av de fyra filmerna. Hur som helst så var det ett kärt återseende och jag längtar redan tills när jag ska se de resterande delarna i serien.

“We're here for the Crites.”

I dundersuccén Gremlins kölvatten följde en rad liknande filmer. Ett av de mest lyckade exemplen är b-filmsklassikern Critters. Critters är en otroligt underhållande monsterrulle som osar de filmer som fyllde parkeringarna på drive-in biograferna under femtiotalet. Det är en charmig film med ett stort hjärta som är så där härligt flamsig utan att den slår över och blir påfrestande. Precis som Gremlins så är det inte en särskilt våldsam historia utan det är en lagom balans av spänning och skräck med ett gäng riktigt fräcka rymdmonster i huvudrollerna. Familjen Brown och den mindre begåvade halvalkisen Charlie är sympatiska figurer som är lätta att tycka om och det finns inte många döda minuter under filmens gång. Jag är otroligt svag för filmer som utspelar sig på den amerikanska vischan och här fungerar de limiterade omgivningarna riktigt bra. Critters är en perfekt mysrysare som aldrig blir otäck men som är en fartfylld historia som får mig att sukta efter mer när eftertexterna rullat färdigt. En nyinspelning är tydligen planerad till någon gång under nästa år, vilket känns ganska onödigt då originalet än idag håller hög klass. Critters är en monsterfilm för hela familjen som tåls att se flera gånger. Året är 2014 och jag är fortfarande barnsligt förtjust i filmen. Det är ett bra betyg!