Filmåret som gått - 2013 års bästa filmer

2013 har tagit slut och 2014 har gjort entré. Internet och tidningar har bombarderats av årets-bästa-listor de senaste veckorna, så jag tänkte inte vara sämre. Tyvärr har jag inte sett alls så mycket ny film som jag har velat detta år och anledningen är enkel. Jag har jobbat, försökt att vara social i så stor utsträckning som det går och sedan har jag lagt mest fokus på att titta på äldre filmer. I år har det släppts otroligt mycket bra uppgraderingar av äldre filmer på dvd och blu-ray och många av de jag har köpt har varit kära återseenden. Från Olive Films köpte jag tonårsfavoriterna Ticks och Witchboard 2, från Arrow Films beställde jag Mario Bava’s Black Sabbath och Baron Blood samt toppenrullen Deranged – alla i supersnygga och fullmatade utgåvor. Scream Factory levererade som vanligt men trots det köpte jag bara två filmer av bolaget i år – Body Bags och The Barbarians/The Norseman. Utöver dessa nya släpp har jag köpt otroligt mycket film från lite varstans och jag har haft svårt att hänga med i svängarna när det kommer till årets filmsläpp. Det skulle kanske vara mer passande att kalla min lista för en årssammanfattning.

Under 2013 har jag hunnit med två Sci Fi Mässor, en i Malmö och en i Helsingborg. Malmö var kul och det var trevligt att träffa på den sympatiska Ken Foree och se Heather Langenkamp och Robert Englund tillsammans. Mässan i Helsingborg var dessvärre ingen höjdare. Arrangörerna lade mest fokus på skådisar från den dödstrista Hobbit-filmen och lokalen var på tok för liten. Jag och min sambo hann med två utlandsresor. Först ut var Rom där det första vi gjorde var att åka till Dario Argento's skräckmuseum där vi även träffade Luigi Cozzi som signerade min Contamination dvd – det var stort! Vår andra resa gick till Prag där vi drack god öl och åt lika god mat och som avrundning passade vi på att besöka Karel Zeman museet och självklart plockade jag med mig ett gäng inhemsk film. Även under 2013 har jag hunnit gå på en massa konserter. Jag såg High on Fire på KB i Malmö, Mikael Wiehe på Malmöfestivalen, Elliott Murphy i Kristianstad, Dengue Fever i Pildammsparken, King Khan & His Shrines på Debaser innan de lade ner verksamheten i Malmö för gott, Lucinda Williams på KB, Ghost på Mejeriet i Lund, Vampire på den nystartade klubben Natten i Malmö, Nick Cave & The Bad Seeds för andra gången på ett utsålt Falconer i Köpenhamn. Dessutom fick jag skaka hand och få mina vinyler signerade av låtskrivargeniet John Holm under record store day på Folk å Rock. Vinyler är någonting som jag har lagt mycket pengar på under året. Förutom nya släpp av bl.a. Nick Cave & The Bad Seeds och Ghost och återsläppet av det obskyra bandet Dark’s enda lp Round the Edges samt Bill Fay’s kompletta diskografi, har jag säkert köpt nästan hundra plattor med gammal countrymusik, en genre som många sorgligt nog avfärdar som skräp. 2012 fördjupade jag mig i Stephen King’s fantastiska värld och detta var någonting som jag fortsatte med under större delen av året tills jag läst färdigt bok nummer trettio i ordningen. Då tog jag en paus och testade Dean R. Koontz istället och där är jag för tillfället fortfarande fast. Jag har även vigt mycket av min tid åt att titta på tv-serier. Både Dexter och Breaking Bad tog farväl, nya serier som The Following och The Americans fick mig att se fram emot kommande avsnitt. Nya säsonger av Game of Thrones, American Horror Story, Californication, House of Lies, Boardwalk Empire, True Blood, Nurse Jackie och Eastbound and Down (Danny McBride är för övrigt lysande i This is the End!) gav mig sömnlösa nätter. Six Feet Under såg jag om en andra gång och den var precis lika bra som jag mindes och likaså The X Files som jag i skrivande stund är inne på säsong åtta.

2013 var inte bara ett bra år, många stora personer gick bort. Visserligen var flera av dem gamla men det blir allt mer märkbart att de storheter som jag förknippar med bra film och musik försvinner en efter en och det är sorgligt, de blir allt färre och färre. De jag främst tänker på är countrymusikern George Jones (jag blev genuint ledsen när meddelandet nådde mig), regissörerna Jess Franco, Bob Clark och Michael Winner, författaren Richard Matheson, skådespelerskan Karen Black och magiskaparen Ray Harryhausen.

Okej, jag tror att jag har fått ur mig allt jag ville säga nu så låt oss komma till det primära med inlägget – 2013 års bästa filmer. Det finns fortfarande filmer kvar som jag ännu inte har hunnit att se som t.ex. Only God Forgives, Gravity, Thanatomorphose, Frankensteins Army, American Mary, Pacific Rim och John Dies At the End men här kommer de filmer som jag av olika anledningar uppskattat mest från året som gått. Som vanligt är vissa från 2012 men jag går efter då de släpptes på antingen bio eller dvd i Sverige. Så, i ingen speciell ordning – mina tio favoritfilmer från 2013:

Django Unchained

Quentin Tarantino’s senaste film blev årets första biobesök.

Compliance

Ett otäckt drama som bygger på sanna händelser som utspelade sig på en snabbmatskedja i USA.

The Lords of Salem

Jag har alltid varit kluven till Rob Zombie’s filmer men här levererar han sitt mästerverk. Skulle jag bara få välja en film skulle förmodligen The Lords of Salem bli min favorit från 2013.

Tulpa

En alldeles fantastisk giallo som har allt som hör genren till. Det svenska filmbolaget Njutafilms hade den goda smaken att släppa den på dvd tidigare i år.

You’re Next

Stenhård home invasion rulle som har hypats av skräckfilmsfantaster långt innan den nådde biograferna – den levererar på alla plan. Min recension av filmen dyker upp på bloggen i veckan.

Stoker

Ett makalöst vackert mörkt mästerverk av mannen bakom bl.a. Old Boy och Thirst. Detta är den koreanska regissören Chan-wook Park’s filmdebut utanför Korea. Till en början skulle Stoker inte hamna på min tio-i-topp lista men jag kan inte sluta att tänka på filmen och jag längtar tills jag ser den igen. Även en recension av Stoker dyker upp i veckan på bloggen.

Evil Dead

Jag var skeptisk till nyinspelningen men den levererade mer våldsamheter än man är van vid på biograferna. När blodet bokstavligen regnar ner ville jag bara resa mig upp i biosalongen och skrika –”bravo!”.

Resolution

En annorlunda mardröm som definitivt inte faller alla i smaken men jag gillade den skarpt.

No One Lives

Fullt ös medvetslös när regissören bakom Godzilla: Final Wars och The Midnight Meat Train blandar friskt med stenhård action och isande skräck. Årets kanske mest underhållande våldsrulle tillsammans med You’re Next!

Anchorman 2: The Legend Continues

Okej, jag vet att det inte är en skräckfilm men som hängivet Will Ferrell fan kunde jag inte utesluta den från min lista. Nästan tio år har gått sedan tvåtusentalets roligaste komedi gjorde entré. Jag vet inte ens om den gick upp på bio när den kom men jag glömmer aldrig första gången jag såg den hemma hos en kompis och skrattade så att jag grät. Will Ferrell är bäst tillsammans med regissören McKay och tillsammans har de gjort fantastiska komedier men Anchorman är den bästa. Uppföljaren var jag till en början skeptisk till men det dröjde inte många minuter förrän jag förstod att de lyckats igen. Tvåan är inte lika bra som ettan men i komediväg är det definitivt det roligaste som har gjorts på väldigt länge. Carell har fått mer utrymme och hans karaktär Bricks utspel är fantastiska. Årets roligaste komedi blev årets sista biobesök.

Årets bästa dokumentärfilm är förstås Crystal Lake Memories: The Complete History of Friday the 13th, den ultimata dokumentären som fansen har väntat på under alla år.

Det finns fler filmer som jag uppskattar men som av flera anledningar inte platsade på toppen. Här är tio av dem.

Texas Chainsaw 3D

Filmen alla verkar hata men jag kan inte annat än att tycka om den mer och mer ju mer jag tänker på den.

V/H/S 2

Skulle alla bidrag vara lika bra som Timo Tjahjanto’s Safe Haven skulle denna antologirysare vara ett modern mästerverk!

Aftershock

Perfekt popcornrulle som blandar katastroffilm med ultravåld på ett alldeles strålande sätt.

Passion

Brian de Palma är tillbaka med det han gör bäst – Hichcock/Giallo osande thrillers. Långt ifrån perfekt, men ett steg i rätt riktning.

Warm Bodies

En romantisk zombiekomedi som faktiskt fungerar. En riktig mysfilm!

Prisoners

En otroligt tät dramathriller med exemplariska personporträtt. Slutet måhända vara lite svagt men förövrigt är Prisoners en av de bästa nagelbitare som har gått upp på biograferna på väldigt länge. Den är inte lika bra eller hjärtskärande som regissörens senaste mästerverk Incendies men tonen är den samma.

Hidden in the Woods

Chilensk exploitationfilm som blandar runt friskt i filmmixern. Elakt, mörkt och våldsamt.

Would You Rather

En positiv överraskning där leken ”skulle du hellre…” får en helt ny innebörd.

Maniac

Jag föredrar originalet men nyinspelningen är fantastisk den med. Soundtracket är lysande!

We Are What We Are

Precis som Stoker är We Are What We Are ett mörkt drama om en väldigt speciell familj. Jag föredrar Stoker men We Are What We Are ligger inte långt efter. Min recension dyker upp under veckan.

Årets besvikelser var inte särskilt många men de som stundtals gjorde mig riktigt förbannad var:

Mama

Urusel spökhistoria vars kortfilmsförlaga gav mig skyhöga förväntningar.

Beneath

Hur man kan misslyckas så totalt med ett så fräckt gummimonster i huvudrollen har jag svårt att förstå. Beneath är en film som behöver en nyinspelning redan nu där mer fokus går till det tuffa fiskmonstret.

I Spit on Your Grave 2

Totalt poänglös uppföljare till nyinspelningen som faktiskt hade sina stunder.

The Purge

Lysande upplägg förvandlades till en stor gäspning.

Okej det var nog allt. Ännu en gång så vill jag passa på att tacka alla er som läser och kommenterar det jag skriver, jag uppskattar det verkligen! Gott nytt filmår önskar jag er!