Carole, Mathias och Samir är alla tre voluntärarbetande läkare i före detta Jugoslavien. När det är dags att bege sig hem bestämmer de sig för att slå följe. När huvudvägen är avstängd på grund av bombröjning beslutar de sig för att ta en omväg för att komma hem så fort som möjligt. Det dröjer inte länge innan trion åker vilse och blir tillfångatagna och fängslade av maskerade män. Snart inser de att ingen hjälp är på väg och att de ligger jävligt risigt till.
Captifs har liknats vid en fransk Hostel men det kan jag inte hålla med om. Jag är väldigt förtjust i både fransk skräckfilm och i Eli Roth’s Hostel-filmer, men detta är varken eller. Fransmännen har varit inne på torture porn spåret tidigare med tex Frontière(s), men detta är inte torture porn då filmen i stort sett inte innehåller någon tortyr alls. Detta är en ganska så seg thriller. Den börjar lovande med ett barndomstrauma där Carole och hennes syster blir attackerade av en galen hund som dödar hennes syster och lämnar Carole instängd i en bil. Hennes rädsla för hundar blir vi påminda om med jämna mellanrum under filmens gång och detta tillsammans med en massa dödtid med försök till djupa personporträtt saktar ner filmens tempo rejält, trots dess korta speltid.
Jag tycker absolut inte att Captifs är en dålig film men när fransmännen satt standarden så högt med filmer som Ils, Martyrs, Haute Tension, À l'intérieur, Dans Ton Sommeil (recension HÄR) och Frontière(s) är det lätt att bli besviken. Nerven som ovannämnda filmer besitter har inte Captifs om man bortser från det obligatoriska ”jakt på liv och död” slutet som faktiskt blir ganska så spännande. Tycker man som jag att Frankrike är det land som leverar bäst film i Europa just nu bör du se den, annars kan du vara utan. I grund och botten lämnar Captifs den vana filmtittaren mest med ett mediokert jaha, var detta allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar