”Det är den dagen på året då sådant kan hända, solens högtid. Den dag då de som för evigt fryser kan söka sig till värmen.”
Tjugofem år efter att en klass tagit studenten bestämmer sig några av dem för att ha en återträff på midsommarafton, långt ute i skärgården på en liten ö vid namn Tjärven. Vad som skulle ha blivit en trevlig dag med sol, mat, alkohol och återkopplingar slutar abrupt med att de blir rånade på allt de äger, inklusive båten som tog dem till ön, av ett rövargäng från Åland. Det är dock ingenting jämfört med vad som komma skall. I vattnet skymtas något som kommer närmare och närmare ön. Upp ur havet stiger levande döda och avgångsklass 85 inser snart att deras liv är i stor fara…
Tjärven av John Ajvide Lindqvist är den första ljudbok jag lyssnat på och detta enbart för att Ajvide valde att endast släppa den på detta format samt e-bok. Jag har aldrig varit en gillare av ljudböcker och skulle det inte vara för att Ajvide är en sådan fantastisk historieberättare så skulle det förmodligen aldrig ha inträffat. Jag tycker om att skapa mina egna röster till karaktärer i böcker och dessutom så har jag otroligt svårt för Stockholmsdialekten. Ajvide gör dock ett enastående jobb och suger snabbt in mig i hans berättelse om ond bråd död ute i Stockholms skärgård.
Tjärven är mycket mer rakt på sak än Ajvides tidigare verk. Personporträtten finns fortfarande här men de är inte alls lika fördjupade som tidigare. Det är på både gott och ont. Ajvide gjorde Tjärven som ett experiment då han gav sig själv högst 35 dagar att skriva historien. Det är svårt att vara kritisk när man vet detta då det självklart är helt omöjligt att göra en historia lika detaljerade som hans tidigare i bokform. Tjärven känns lite som en italiensk zombiefilm från sent 70-tal, tidigt 80-tal (omslaget till ljudboken är en direkt ripoff/hyllning till Lucio Fulci’s Zombie Flesh Eaters). Inget fel i det då jag älskar den typen av filmer men i bok- (eller ljudbok) format blir de långa detaljerade beskrivningarna av människoslakt ibland för mycket då de sista 3 timmarna består mest av detta. Ajvides känsla för detaljer är dock som alltid helt lysande (beskrivningen av en död människas sakta tillbakagång till ”livet” är en ren fröjd att höra) och hans ständiga sågning av 1980-tals bandet Modern Talking är ett genidrag. Trots den något utdragna massakern gillar jag Tjärven skarpt. Den är spännande och jag vill hela tiden veta vad som händer här näst. Ajvide har en behaglig röst som berättar historien med en stor entusiasm men jag tror ända att jag skulle ha uppskattat Tjärven ännu mer om den släpptes i gammal hederlig bokform. Jag väntar med stor längtan tills nästa gång Ajvide ska berätta en historia för oss, då vill jag dock uppleva det i tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar