fredag 19 augusti 2011

Poltergeist (1982)



 ”They’re here.”

Jag har alltid varit kluven till Poltergeist men har ändå varit sugen på att se om den en längre tid för att ge filmen en ny chans. Med en sommar som blivit höst på tok för tidigt kändes vädret perfekt för en klassisk mysrysare.

Familjen Freeling är den ultimata amerikanska familjen, utan några som helst problem i deras vardag. Deras perfekta vardag avbryts dock ganska snabbt då konstiga saker börjar hända i deras hus. Saker förflyttar sig och deras yngsta dotter, Carol Anne börjar kommunicera med TV-bruset. Efter en fruktansvärd storm försvinner deras dotter och hennes rop på hjälp kommer inifrån TVn…

När en film är skriven av Steven Spielberg och regisserad av Tobe Hooper förväntar man sig mer. Även om Hooper inte är en direkt pålitlig regissör är Spielberg en bra historieberättare.
Jag vill verkligen tycka om Poltergeist men det går inte. Även om filmen håller ett högt tempo rakt igenom känns den tråkig och seg. Specialeffekterna pendlar från lysande till helt värdelösa. Musiken är på tok för dramatisk för denna typ av film och platsar mer i facket matinéäventyr alá Indiana Jones eller The Goonies. Den enda behållningen är filmens skådespelare då alla sköter sig bättre än i de flesta skräckfilmer. De är sympatiska och jag faller för deras charm ganska så direkt. Tyvärr räcker inte detta och jag står nu fast vid att tycka att Poltergeist är en av de mest överskattade skräckfilmerna genom tiderna.


6 kommentarer:

  1. Tobias Nilsson26 augusti 2012 18:05

    Ingen önskan om att skriva om uppfölgarna? Minns inte mycket av tvåan, men tycker att ja kommer ihåg att trean hade några minnesvärda sekvenser när jag såg den för 100+ år sedan. Speglarna i höghuset, och en gammal dam/man som kravlar runt i taket på ett sjukhus, om jag inte är helt ute och cyklar...

    SvaraRadera
  2. Tack för att du läser och kommenterar Tobias! Jag köpte faktiskt de två uppföljarna i samma veva som jag bestämde mig för att se om Poltergeist men sedan blev det inte av att jag såg dem. Jag har dock förhoppningar på tvåan även fast den har fått överlag ganska så kass kritik. Den tredje delen har jag bara vaga minnen från av ungefär det du beskriver och jag har inte sett på säkert nästan 20 år. Tackar för påminnelsen! Jag får väl helt enkelt få tummen ur och se dem så fort jag bara kan!

    SvaraRadera
  3. Tobias Nilsson28 augusti 2012 18:26

    Helt ok! Det är ju en kul blogg, både till inspiration, men också återsyn och andra ögon på filmer jag själv har sett redan. Saknar dock fortfarande Deathwatch, Michael J. Bassett's (Solomon Kane, Wilderness) debutfilm, och efter min mening favoriten.

    SvaraRadera
  4. Tack igen för dina vänliga ord. Det är kul när folk visar att de uppskattar det man gör. Ibland känns det lite smått meningslöst att skriva recensioner av film få bryr sig om men det är personer som du som får mig att tycka det är värt det! Deathwatch såg jag för länge sedan och kommer knappt ihåg vad jag tyckte om den så det är väl dags att se om den snart igen! Solomon Kane har jag fortfarande inte sett och Wilderness har jag för mig att jag gillade skarpt!

    SvaraRadera
  5. Tobias Nilsson31 augusti 2012 21:50

    Wilderness är den jag minst gillar av Bassett's film än så länge, men det beror nu mest av allt på genre valet än något annat. Jag föredrar helt enkelt mina rysare med en övernaturlig krydda framför rena slashers. Bortsett från det så var Wilderness en av de bättre camp/slashers jag sett med ett bra person-galleri.
    Bassett är en av hus-favoriterna just nu, tillsammans med Christophe Gans.

    SvaraRadera
  6. Jag får väl helt enkelt ta tag i Bassett-projektet och ta och se/se om hans filmer...de är ju inte så många. Jag såg Deathwatch när den kom ut men då tyckte jag den var sådär men o andra sidan har mkt förändrats sedan dess!

    SvaraRadera