Mia Ajvide - Mannen Som Föll I Glömska (2011)

Den senaste tiden har jag tagit en paus från filmtittandet och istället sjunkit in i litteraturens ibland fantastiska värld. Jag har under en längre tid varit nyfiken på Mia Ajvides debutroman Mannen Som Föll I Glömska och under några dagars tid har hennes historia om bortglömda fångat mitt intresse.

Jack lever tillsammans med sin hustru Aino i en stuga i utkanten av Stockholm. Han jobbar på Myntholms slott och har tillsammans med sin chef Sven hittat inskriptioner i ett av slottets tornrum tillhörande en ung flicka vid namn Alma och en annan oidentifierad individ med förkortningen E L. Alma satt inspärrad i tornrummet någon gång under 1800-talet då hon plötsligt och hastigt föll offer för psykisk ohälsa. De enda besök Alma mottog var från hennes allra närmaste och ingen av dem bar initialerna E L. Jack är så fullt upptagen med det tvåhundra år gamla mysteriet att han till en början inte märker att folk i hans omgivning börjar bete sig märkligt. Ofta glömmer de bort vem han är och det tar tid innan de kommer ihåg honom igen. När han en kväll kommer hem till sin hustru tittar hon på honom med tomma ögon och schasar iväg honom från deras hem. Aino känner inte längre igen sin make Jack. Alla han hållit kära vet inte längre vem han är, förutom hans mors vän Artur som låter Jack flytta in i sin lägenhet. Snart blir Jack varse om att det finns fler som honom, bortglömda personer som bor i ett kollektiv i förorten Rinkeby.

Mia Ajvide

Skulle det inte vara för att Mia Ajvide är hustru till min favoritförfattare John Ajvide Lindqvist skulle jag förmodligen aldrig ha läst hennes bok. Det var emellertid tur att jag satte mig ner och började läsa Mannen Som Föll I Glömska då det visade sig vara en bok - mycket bättre än jag förväntat mig. Boken är långt ifrån felfri men hennes berättarstil och ämnet hon tar upp är intressant och ofta förs mina tankar till just hennes make. Historien om att plötsligt bli bortglömd är fascinerande och Mia plockar upp en hel del intressanta perspektiv och sidohistorier. De många frågorna som ställs och scenarion som utspelas är ofta väldigt smarta och de glömdas tillvägagångssätt att hålla de vanliga levande i deras minnen är finurligt utförda. Tyvärr tappar Mia ofta fokus och det lämnas lösa trådar och parallella historier glöms bort utan att avslutas. Bokens första hundra sidor är en seg resa om man bortser från bokens korta men intensiva inledning där Jack sakta faller i glömska. De avslutande tvåhundrasextio håller mig dock ständigt intresserad och nyfiken på vad som ska hända härnäst och ofta är det riktigt spännande. Orkar man bara ta sig igenom bokens början med en inte särskilt intressant bakgrundshistoria till Myntholms slotts förflutna och dess invånare och ständiga beskrivningar av prylar och dess utseenden så kommer belöningen i form av intressanta personporträtt, inte helt olika de från Johns böcker, och en ofta väldigt engagerande historia. Jag vet att det är fel att jämföra två författare bara för att de är gifta och för att de lever tillsammans men det är svårt att inte göra det då jag hela tiden ser John i periferin i de många meningarna. Det är i och för sig inte särskilt konstigt då de hjälper varandra i deras skrivandeprocesser och förmodligen är det därför de tillsammans utformat en liknande berättarteknik. Nu är Mia inte lika skarp i sina berättelser och personporträtt som sin make men Mannen Som Föll I Glömska är dock en väldigt bra debutroman och det bådar gott inför kommande verk. Någonting inom mig väntar ivrigt redan nu på att få sätta tänderna i en ny historia från Mia och ju mer jag tänker på Mannen Som Föll I Glömska desto bättre tycker jag den är, trots sina brister.