Evidence (2011)

Även fast jag i nittio procent av fallen blir besviken när det kommer till den numera omåttligt populära found footage filmen fortsätter jag att se så många jag kan komma över. Det finns trots allt guldkorn inom genren. Filmer som Cannibal Holocaust, Man Bites Dog, The Blair Witch Project, The Poughkeepsie Tapes, [●REC] och Trolljegeren är bra exempel på filmer där den skakiga handkameran och en bra historia fungerar utmärkt.

Brett är en storstadsmänniska som avskyr allt som hör skogen till. Hans polare Ryan bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm om sin vän Bretts första campingupplevelser. Ryans flickvän Abi och hennes väninna Ashley följer också med och tillsammans åker de iväg i riktning mot skogen i en lånad husbil. De parkerar och promenerar till en avskild dunge för att slå upp läger och inleder deras vistelse med att korka upp en flaska Jack Daniels. Mitt i allt ståhej hör de fruktansvärda skrik komma från mörkret men de avfärdar det som präriehundar och går till kojs. Nästkommande dag när de strövar runt i skogen ser de någon eller någonting nere i en ravin som avlägsnar sig illa kvickt när storstadsfolket närmar sig. De fruktansvärda skriken fortsätter under den andra natten och Ryan finner att deras skrämselrop är inristade i barken på de kringliggande träden. Livrädda springer de tillbaka till husbilen med någonting flåsande i sina nackar och låser om sig. Nästa dag är Brett försvunnen och de andra återvänder till campingplatsen för att hämta sina saker, leta reda på Brett och bege sig hemåt men när de kommer tillbaka till husbilen är den förstörd. Ryan ger sig av för att hämta hjälp och lämnar Abi och Ashley kvar, ovetandes om att terrorn knappt har börjat.

Found footage genren är oftast helt ologisk och det är lika ofattbart varje gång när de olyckligt lottade individerna springer runt och fokuserar på att filma eländet istället för att ta sig därifrån. Skulle det ha varit jag som agerat huvudrollsinnehavare så skulle jag ha slängt kameran och lagt benen på ryggen. Nu är det ju i och för sig inte logik som lockar mig till denna typ av film och jag är tacksam för att de fortsätter att filma deras traumatiska upplevelser. Ibland blir jag förvånad över hur överrumplad och tagen på sängen jag kan känna mig när jag ser en film. Evidence är en sådan film och den skakiga handkameran känns oftast befogad och nyckelingrediensen till den otrygga stämningen. För en gångs skull får vi följa ett gäng trovärdiga personer och historien utvecklas till någonting helt annat än vad man först kan tro. Evidence är en riktigt effektiv film som inte väntar en timme på att röra på sig. Här börjar det händer saker ganska snart och sedan håller filmen mig i ett järngrepp. Ofta är Evidence en förbannat otäck film och jag hoppade till vid flera tillfällen, idag tillhör det verkligen inte vanligheterna. Ska man uppleva Evidence så ultimat som möjligt ska det ske i ett mörkt rum med hörlurar och gärna helt allena. Du gör även bäst i att veta så lite som möjligt om filmen i förväg, så är ju oftast fallet men här var det nog det som gjorde att jag satt med svettiga handflator i 80 minuter. Evidence var en rysligt positiv överraskning. Det är inte bara en av de bästa filmerna i found footage facket som jag tagit del av utan även en av de skickligaste och mest slagkraftiga skräckfilmer jag sett på väldigt länge. Om du inte lider av fobi mot skakiga filmkameror är Evidence ett måste om du som jag är i ständigt sökande efter en film som får ditt hjärta att bulta lite snabbare.