American Ninja (1985)

Jag har dragit mig för att se om denna barndomsfavorit ett bra tag nu men efter att ha läst flera ”vuxna” recensenter som fortfarande verkar gilla den så kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att se American Ninja igen. Smaka bara på filmtiteln, den är ju hur cool som helst! American Ninja var en av de filmer jag såg flest gånger som ung. Jag tyckte att den var hur fräck som helst och jag stod ofta framför spegeln och gjorde ninjaposer. Nu var det dags att se om filmen håller än idag.

”He possess great skills”

Joe är en föräldralös ensamvarg som efter att han hamnat i trubbel, får välja mellan armén eller fängelset. Han väljer såklart armén och blir stationerad i Filippinerna där han börjar jobba som chaufför för den amerikanska armén. Under en transport blir Joes pluton rånad av rebeller, uppbackade av ninjas. Joe visar sig vara en hejare på att fightas, då han som barn fick lära sig ninjutsu. Joe lyckas fly tillsammans med överstens dotter Patricia och dessutom råkar han förstöra en av lastbilarna vars värdefulla last traktens skurk gärna vill lägga vantarna på. Tillbaka på basen blir han utskälld av befälen och utfryst av de andra soldaterna på grund av sitt hjältedåd, som inte alls uppskattats. Överstens dotter däremot blev eld och lågor över Joe efter att hon sett hans muskulösa kropp och efter ett nattligt möte uppstår besvarad kärlek. Traktens skurk Ortega blir ursinnig när han får reda på att hans värdefulla last har blivit förstörd och skickar sin privata armé av ninjas, ledda av den mustaschprydde Black Star Ninja, för att röja Joe ur vägen. Det blir svårare än de trott då det visar sig att Joe är en American Ninja.

Black Star Ninja gömmer sin mustasch

”Beware the black star ninja. He has taken the dark path and has bertayed the code. - Then...he must die.”

Detta är en av många Golan-Globus produktioner som blev en hit under 1980-talet och den genererade fyra uppföljare. Alla av det manliga könet som var unga under 1980-talet har förmodligen sett American Ninja. Att sitta och titta på filmen idag är som en tidsresa tillbaka till min barndom. Det är tidstypisk action med tafflig dialog och överspelande karaktärer. Slagsmålen är inte särskilt välgjorda och stuntscenerna är kasst utförda där det är tydligt att det är andra personer som levererar dom. Michael Dudikoff är inte någon bra slagskämpe, han slänger sig mest åt sidan, rullar runt på marken och levererar kassa sparkar och slag. Någon ninja är han ju definitivt inte men trots allt så passar hans småtöntiga karaktär ganska så bra in i filmen. Jag har alltid varit fascinerad av ninjafilmer, som hade sin stortid på 1980-talet. De hade alltid häftiga vapen och såg riktigt mystiska ut. Idag känns det inte lika tufft och filmen är stundtals rätt så mesig, fast på ett charmigt sätt. Ibland blir det lite för mycket fars av det hela och filmen skulle ha tjänat på att innehålla lite våldsammare scener och en skurk som är genuint ond. Som jag befarade var inte American Ninja lika bra som jag minns den och det har gjorts bättre ninjafilmer än den här. Trots allt var det kul att återse Michael Dudikoff och Steve James igen och de 90 minuterna gick ganska så fort. Jag tror dock inte att jag kommer att se resten av filmerna en gång till.