Marys storasyster Jacqueline är spårlöst försvunnen och Mary
beger sig genast till New York för att ta reda på vad som har hänt. Jacqueline
har sålt sin affär och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Spåren leder till en
lägenhet på en italiensk restaurang där systern betalat för sig men aldrig
vistats i rummet. När de öppnar dörren finner de ett tomt rum med en ensam stol
med en snara hängandes ovanför. När en privatspanare blir mördad då han gräver
djupare i försvinnandet får Mary hjälp av nyckelfigurer i Jacquelines forna liv
och snubblar över ett hemligt sällskap som är i full färd med att skörda sitt
sjunde offer som brutit den (o)heliga eden om att nämna medlemmarnas namn
utanför sällskapet…
”For the first time I’m beginning to feel
frightened. I almost feel as if I’d never known my sister.”
För snart ett år sedan köpte jag en dvd-box med samtliga Val
Lewton-producerade rysare från nittonhundrafyrtiotalet efter det att jag sett
den fantastiska Night of the Demon. Hittills har jag bara sett Cat People av de
totalt nio titlarna men The Seventh Victim är den film jag varit mest nyfiken
på.
”If I prefer to believe in satanic majesty and
power, who can deny me? What proof could you bring that good is superior to
evil?”
Jag hade sjukt höga förväntningar på The Seventh Victim när jag satte mig ner i soffan i sällskap med
min sambo och en grappa. Det är en till utseendet väldigt snygg film med skön
atmosfär i dunkla miljöer och tidstypisk musik. The Seventh Victim slösar ingen tid med att dra igång historien utan
redan efter några minuter har sökandet efter den försvunna systern påbörjats.
Det är en händelserik historia med några mästerligt utförda scener. Sekvensen i
tunnelbanan eller slutklämmen i de mörka gränderna är ruskigt bra och i det
stora hela levererar The Seventh Victim
ett engagerande mysterium, men jag blev ända lite besviken. Den sataniska
aspekten känns hafsig och ordduellen i slutet om de båda motpolerna gott och
ont är lite fjantig. Filmen skulle ha tjänat på att vara lite längre och grävt
vidare i det hemliga sällskapets ideologier och gjort en mer detaljerad
djupdykning i de båda systrarnas liv. The
Seventh Victim är inte på något vis en dålig film och den mörka slutklämmen
är riktigt bra men den saknar det där lilla extra som jag inte riktigt kan
sätta fingret på vad det skulle kunna vara. Jag är dock fortfarande spänd på de
resterande filmerna som demonproducenten Lewton ligger bakom och The Seventh Victim var sjuttio
välspenderade minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar