En samling kortare recensioner Vol. VI

Jag har läst en hel del den senaste tiden och sett på tv-serier. Jag har precis läst färdigt Stephen King’s The Tommyknockers och i morse satte jag tänderna i författarens The Dark Half. Efter det att jag blev överförtjust i reportern Kolchak’s äventyr i de båda tv-filmerna The Night Stalker och The Night Strangler fördrev jag förmiddagarna och kvällarna med att se de totalt tjugo avsnitten i den kortlivade serien Kolchak: The Night Stalker. När jag var färdig med reporterns avslöjanden gick jag raskt över till FBI-agenterna Mulder och Scully’s sökande efter sanningen. I skrivande stund är jag halvvägs igenom den andra säsongen av The X Files och serien är precis lika bra som jag kommer ihåg den. I mitten av september åkte jag och min sambo på en långweekend till Prag och även fast resan mest bestod av att äta en massa god mat, dricka gudomlig öl och ta in den vackra omgivningen hann vi gå på ett filmmuseum där specialeffektsmakaren Karel Zeman fick ta största fokus. Självklart kom jag även efter denna resa hem med ett gäng för mig nya bekantskaper inom den tjeckiska filmen. Det är nu dags att för den sjätte gången samla ihop några av de kortare filmrecensioner jag lagt upp på min Facebook-sida. Här har ni dem:

Not Quite Hollywood: The Wild, Untold Story of Ozploitation (2008)

Not Quite Hollywood berättar historien om b-filmerna som skapades i Australien under nittonhundrasjuttio och åttiotalet. Det är en fantastisk dokumentär och ett måste för folk som har ett intresse av film bortom mainstream. Regissörer, producenter, stuntmän, skådespelare och fans berättar historier kring filmer de flesta av oss inte hört talas om och Not Quite Hollywood är utan tvekan en vild färd genom australiensisk exploitation film - så kallad ozploitation. Dokumentären tar upp några klassiker men mest fokus går åt de lite mer obskyra rullarna. Not Quite Hollywood är livsfarlig för plånboken och även fast jag har sett mycket film skrev jag ner en hel del titlar jag ännu inte har haft nöjet att få ta del av. Jag vet var min lön går till nästa månad! Not Quite Hollywood avslutas med att ”jag kommer inte ihåg vad han heter” säger någonting i stil med att ”mästerverk ruttnar bort i bortglömda lådor samtidigt som mediokra filmer vinner oscars” och det summerar Not Quite Hollywood ganska bra. Betyget blir såklart en klockren femma.

Made in Serbia (2005)

”Jag skulle kunna jobba i 50 år och när jag slutar få erektion får jag dra mig tillbaka utfattig.”

Jag blev sugen på att se mer dokumentärfilm efter det att jag såg Not Quite Hollywood. Den enda snarlika produktion jag kunde komma på att jag hade osedd i filmsamlingen var Made in Serbia, en film om porrindustrin i Serbien. Mladen Djordjevics är besatt av porrfilm, så mycket att han bestämmer sig för att göra en dokumentär om den inhemska vuxenfilmen. Han ogillar det som skildras på hemmaplan men hans största dröm är att någon gång kunna få spela in sin egen porrulle. Hans karriär inleds dock med att skildra porrindustrin i Serbien. Made in Serbia är en oglamorös skildring av den smutsiga filmen och under sin resa stöter Mladen på flera tragiska personligheter som i sökandet efter pengar och berömmelse förlorat sig själva. Det de allra helst skulle vilja syssla med är någonting helt annat. Made in Serbia är en sorglig berättelse om porrindustrin i Serbien och även fast man stöter på en hel del original är det svårt att dras med i vad det är regissören egentligen vill få sagt. Dokumentären är bra men inget spektakulärt så jag nöjer mig med att ge den en trea i betyg, varken mer eller mindre.

Groundhog Day (1993)

Meteorologen Phil är en egocentrisk och arrogant skitstövel som åker till en småstad i Pennsylvania för att göra ett reportage om den årliga Groundhog Day, där ett murmeldjur förespår vädret för en entusiastisk samling bybor. Ivrig att komma därifrån hindrar ett oväder honom och hans filmteam från att ge sig iväg och varje ny morgon är den samma som gårdagen – det är måndag hela veckan. Bill Murray gör här sitt livs roll och Groundhog Day är en av de absolut bästa romantiska komedier som någonsin har gjorts. Det är en film jag återbesöker med jämna mellanrum och jag älskar den lika mycket varje gång. Den sarkastiska men samtidigt varma humorn är precis så som jag vill ha den och tillsammans med Chevy Chase var Murray det roligaste som åttiotalet (och i detta fall nittiotalet) hade att erbjuda (tvåtusentalet tillhör såklart Will Ferrell). Groundhog Day förtjänar ett toppbetyg och till alla er som ännu inte har haft tillfället att se filmen har en sjuhelvetes rolig resa framför er!

True Blood: Season 6 (2013)

Kriget mellan människorna och vampyrerna (och fan och hans moster) fortsätter. Regeringen har skapat fångläger för vampyrer där de studerar dem på de mest inhumana sätt. Bill Compton har efter det att han druckit vampyrguden Lilith's blod förändrats och han ser en mörk framtid för sina vänner...

Den sjätte säsongen i HBO's True Blood börjar bra och fortsätter att hålla ett högt tempo under säsongens tio avsnitt. Sex och våld är upptrappat och intrigerna blir allt fler och mer invecklade, utan att de känns röriga. I centrum står denna gång vampyren Warlow som dödade Sookie’s familj och Rutger Hauer gör ett kort men kul inhopp som Sookie och Jasons gamla släkting. De tidigare säsongerna har ibland känts något sega och några avsnitt för långa men denna gång finns det ingen dödtid. Jag har varit lite besviken på de senaste två säsongerna men det känns som om manusförfattarna har tagit sig i kragen igen. En ny säsong är planerad och även fast jag ser fram mot den känns det ändå som om det vore läge att avsluta serien medan den ännu håller hög kvalité. Betyget blir en svag fyra.

Edward Scissorhands (1990)

Godhjärtade Peg säljer kosmetika till den lilla staden Suburbia’s invånare med dåligt resultat. I ett sista försök till att hitta köpare åker hon upp till det gamla slottet på kullen där hon hittar Edward. Edward är en uppfinnares sista och största skapelse men innan Edward blev fulländad dog hans skapare och till händer har Edward saxar. Peg tar med Edward för att bo tillsammans med henne och hennes familj och till en början är Edward en spännande och populär nytillkomst i grannskapet men snart uppstår problem.

Edward Scissorhands är en fantastisk berättelse, det är en vacker och sorgsen saga berättad med ett stort hjärta. Regissören Tim Burton har lyckats smälta samman det gotiska och den pastellfärgade småstadsidyllen där gräsmattorna alltid är nyklippta på ett alldeles strålande sätt. Det är Burton’s första samarbete med den då tjugosju år gamla Johnny Depp. I rollen som Edwards skapare ser vi Vincent Price i sitt sista biofilmsframträdande och han levererar ett kort men mäktigt avsked. Danny Elfman’s musik är trollbindande vackert och Edward Scissorhands är en film som är lika bra idag som när den kom. Burton har gjort några riktiga guldkorn under sin karriär men de senaste åren har han inte levererat många storverk. Edward Scissorhands är tillsammans med Ed Wood, Burtons bästa film. Betyget blir en stark fyra.

Den Som Söker (2013)
När Tuvas föräldrar dör i en bilolycka får hon kort därefter redan på att hon är adopterad. Tillsammans med sin dotter Saga beger sig Tuva till sin födelseort för att gräva djupare i sitt förflutna.
En massa kända ansikten som dominerade tv-tablån för 15-20 år sedan dyker upp och de är kul att återse (Björn Granath lyser starkast), dessutom är Josephine Bornebusch helt okej i huvudrollen. Det räcker emellertid inte långt då Den Som Söker inte är särskilt intressant eller spännande och dialogen känns ibland onödigt tafflig. Tuvas plötsliga sorg och intresse för det oväntade beskedet känns inte riktigt engagerat och hennes sökande efter svar tar aldrig fart. Filmen har ett vackert foto och ibland bedårande omgivningar men det räcker inte för att hålla mitt intresse uppe. Filmen gaskar upp sig något mot slutet men då är det redan för sent och man har slutat att bry sig. Det blir aldrig särskilt bra och den som söker efter en kittlande thriller får leta någon annanstans. Betyget blir en tvåa, jag kommer aldrig att se filmen igen.

Breaking Bad: Season 5 (2012-2013)

Då var den ångestladdade finalen över. Breaking Bad är en av de bästa, om inte den bästa, serien som producerats de senaste åren och ett kapitel tv-historia är nu över. Totalt fem säsonger blev det, där den sista drog ut på det i lite över ett år genom att dela upp den avslutande säsongen i två delar. Fem säsonger är en perfekt längd. Breaking Bad blev aldrig tråkig och den kändes inte ett enda avsnitt för lång. Jag ska inte prata om hur det hela avslutades då så många mer än jag sett fram mot och varit nyfikna på hur det hela skulle avslutas. Det räcker att säga att det var bra, väldigt bra och jag kan inte tänka mig en bättre avslutning på en fullkomligt strålande serie. Farväl Breaking Bad, jag kommer att sakna dig! Betyget blir såklart en klockren femma.

They Wait (2007)
En ung pojke fastnar i osaliga andars land när han följer med sin mamma och pappa på en begravning.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar They Wait. Det enda skrämmande med filmen är att jag slösade bort nittio minuter av mitt liv på dyngan. Oftast brukar jag finna någonting jag gillar i en film, oavsett hur dålig den är men They Wait är genomrutten. Jag brukar inte gallra ut filmer men denna hamnade direkt i soptunnan. They Wait förtjänar såklart ett bottenbetyg. Det är en av de sämsta filmer jag sett på väldigt, väldigt länge och jag har sett många dåliga filmer genom åren.

Här kan ni läsa de tidigare inläggen: 
En samling kortare recensioner Vol. I
En samling kortare recensioner Vol. II
En samling kortare recensioner Vol. III
En samling kortare recensioner Vol. IV
En samling kortare recensioner Vol. V