Apollo 18 (2011)

Den sjunde december nittonhundrasjuttiotvå blir Apollo 17 den sista expeditionen till månen, trodde allmänheten i alla fall... 2011 lades åttiofyra timmars hemlighetsstämplad film ut på en internetsida. Från materialet klipptes en film ihop. Resultatet är Apollo 18.

”So what are we doing here then? What are we really doing?”

Regissören bakom det alldeles förträffliga vildmarksäventyret King of the Hill följde fyra år senare upp den med mockumentären Apollo 18. Jag har varit på väg vid flera tillfällen att se den men det har hela tiden kommit någonting annat i vägen, eller har valet fallit på en annan film som matchat mitt humör. Av någon konstig anledning har jag varit skeptisk till filmen och det har dröjt ända tills nu innan jag såg den. Det visade sig att jag inte hade någon som helst anledning till att vara skeptisk - Apollo 18 är numera en av mina favoriter i genren.

”Don’t come back! Don’t come back to the moon!”

Apollo 18 är jävligt snygg i all sin enkelhet. Med en budget på fem miljoner dollar hade jag förväntat mig någonting, jag vet inte riktigt –fulare? Det känns som om det ”hittade” materialet verkligen är äldre än vad det är och det är tack vare att de använt sig av gamla kameralinser från sjuttiotalet. Det är grynigt och orangedaskigt och otroligt stämningshöjande. Att filmskaparna inte heller har använt sig av någon filmmusik är ytterligare ett plus i kanten då alla ljud omgivningen ger ifrån sig får göra filmtittaren uppmärksam och det är effektfullt som bara den. Som vanligt när det kommer till found footage eller mockumentärgenren händer det inte särskilt mycket till en början fast det är ett knep som är väldigt effektivt när det fungerar, då man hela tiden sitter på helspänn. Apollo 18 är ett utmärkt exempel på när allt klaffar och här dröjer det inte särskilt länge innan rysligheterna sätter igång. Filmen bygger upp en långsam och krypande spänning och besättningens rädsla för det okända som befinner sig utanför farkosten vävs perfekt in med paranoian och hotet från Ryssland. Apollo 18 levererar många stämningsfulla sekvenser och ofta är det riktigt spännande och när en film får mig att hoppa till blir jag lika förvånad varje gång då det verkligen inte hör till vanligheterna. Överlag har Apollo 18 fått ganska ljummen kritik och många verkar tycka att den är långtråkig, vilket jag inte alls kan förstå. Filmen i sig är strax över sjuttio minuter lång om man bortser från eftertexterna och det är en alldeles perfekt speltid. För den som vill ha mer erbjuder dvdn en massa gottis i extramaterialet i form av alternativa och bortklippta scener. Jag brukar inte bli imponerad av extramaterialet på nyare filmer men mycket av det som sållats bort i detta fall är grymt bra. Jag blev oerhört positivt överraskad av Apollo 18 och det är den bästa rymdskräckisen jag har sett sedan Pandorum.