När fostermamman till den nioåriga pojken Mickey hotar med
bestraffning efter det att han tuttat fyr på tidningar i sitt rum ger pojken
igen. Mickey dränker familjens dotter i poolen, sänder dödliga volt i mamman
och slår avslutningsvis ihjäl pappan med ett baseballträ. Sedan gömmer han sig
i garderoben i väntan på att berätta lögner för polisen. Mikey bli placerad hos
en ny adoptivfamilj, det barnlösa paret Trenton som snart får ångra sitt val om
att skaffa barn när Mikey faller in i gamla mönster.
”I shouldn’t be thinking this. Sometimes I
think adopting him was a misstake.”
Jag har bara sett Mikey en gång tidigare och det var när jag
hyrde filmen i mitten av nittiotalet. Det är inte mycket jag minns av den mer
än att jag gillade vad jag såg. Jag tyckte att den var mycket bättre än den
tamare och mer uppmärksammade varianten på samma tema som kom ett år senare, The Good Son med en ung Macaulay Culkin
i huvudrollen. Jag hade helt glömt bort att jag hade filmen i min samling men
när jag kände för att se någonting som inte krävde allt för mycket hjärnverksamhet
föll valet på att återbesöka den unga seriemördaren Mikey.
”- Tell me something else Mikey. What’s your
favourite movie?
- Freddy Krueger in A
Nightmare on Elm Street.”
Mikey är en film jag inte kan rekommendera för nyblivna föräldrar,
ännu mindre till par som överväger att adoptera. Vi vet redan från början att Mikey är en elak ungjävel när han
kallblodigt tar livet av sina fosterföräldrar och deras unga dotter. Den då tio
år gamla Brian Bonsall gör en strålande insats som den manipulerande snorungen Mikey i sin första långfilmsroll och han
pendlar mellan att vara sockersöt och ett monster på ett väldigt trovärdigt
sätt. Den unga psykopaten är inte bara en skruvad mördare utan han filmar även
sina våldsdåd och tittar på dem innan han går och lägger sig. Grannpojken Ben
är en retfull unge som ser helskum ut (hans storasyster är söt) och skulle det
vara Ben som porträtterade Mikey
skulle det vara uppenbart att han var en störd figur. Filmen blev totalförbjuden
när den kom i England men tittar man på den idag förstår jag inte riktigt
varför. Kanske var det ett känsligt ämne men i grund och botten är det bara en
film i mängden där en mördare glider runt och tar livet av folk, enda
skillnaden är att det denna gång är en nioåring som utför det hemska. Ibland
känns Mikey lite som en tv-film med
halvtaskig musik men i det stora hela är det en relativt underhållande rulle
som på sina ställen är ganska brutal, även fast våldsdåden ibland har en
tendens att upprepa sig. Som många innan mig redan har nämnt på internätet bär Mikey många likheter med
åttiotalsklassikern The Stepfather,
enda skillnaden är att det nu är en liten skitunge som byter familj och stad
med jämna mellanrum när han har tröttnat på dem. Även fast filmen går efter
mallarna och Mikey och alla de
omkring honom beter sig precis så som vi förväntar oss finns det inte särskilt
många filmer med en nioårig seriemördare i huvudrollen så det är bara att tacka
och ta emot, utan att komma med en massa tröttsamma invändningar. Det skulle vara
kul att se vad tokpannan kan tänkas hitta på i framtiden och jag skulle gärna
se en uppföljare där ungen hittar på nya sattyg. Mikey är ingen skitbra film men det är ett underhållande
tidsfördriv, varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar