No One Lives (2012)

Ett hänsynslöst rövargäng mördar brutalt en familj när de blir påkomna med att stjäla familjens värdesaker. Våldsdyrkarna åker vidare till den lokala puben för att varva ner och där stöter de på ett genomresande par vilka de genast blir oense med. Paret prejas av vägen och de vaknar upp bakbundna medan rövargänget klurar ut tillvägagångssätt att pressa dem på pengar. De inser inte att de just har begått sitt livs största misstag. Mannen de just kidnappat är en mördarmaskin som inte skyr några medel för att få tillbaka det de stulit från honom…

“Kidnapping tourists is your idea of fast cash?”

No One Lives är en film jag hållit utkik efter ett bra tag men som jag sedan helt glömt bort. När jag gick igenom alla de filmer jag inte hunnit se än av årets nyheter vilka jag försöker att beta av i en rasande fart innan jag ska sammanställa min års-bästa-lista, gjorde No One Lives sig påmind igen.

”He doesn’t have a name. He’s gonna come and he’s gonna kill you.”

No One Lives har en faslig massa vändningar under den första halvtimmen och till en början vet jag inte riktigt vad det ska vara för slags film. Detta är absolut ingenting negativt, tvärtom, det gör upplevelsen mycket mer intressant. När filmen sedan tar fart på allvar är det ingen hejd, satan i gatan vilket ös det är. No One Lives är en skoningslös film. Den är brutal så ända in i helvete och kroppsdelar flyger hejvilt under de nittio minuterna utan att det går till överdrift och blir parodi. Det finns dock en liten dos av väldigt svart humor men den välkomnar jag med öppna armar då under de få tillfällen den gör sig påmind fungerar utmärkt. Som ett plus i kanten får vi även en lång och omotiverad nakenscen i vilken en kvinna tar en ovanligt lång filmdusch innan hon bekantar sig med livet efter detta. Jag får lite samma känsla när jag tittade på No One Lives som jag fick när jag såg The Collector, de har samma typ av brutala våld och skrupellösa mördare som verkar stört omöjlig att ta död på. Precis som med The Collector så är det nog många som kommer att tycka att No One Lives levererar lite för mycket av det goda. De välbetalda filmkritikerna avskyr den såklart men jag satt och myste i soffan, det är sällan jag stöter på filmer av denna kaliber längre. No One Lives lever definitivt upp till sin titel och levererar ett skoningslöst blodbad. Detta är underhållningsvåld när det är som bäst och No One Lives innehåller inte en enda död sekund som får oss att tänka på historiens logik, vi bryr oss heller inte om den. No One Lives är definitivt en av årets mest underhållande filmer. Nu känner jag att jag måste se mer av regissören Ryûhei Kitamura!