måndag 16 december 2013

Ginger Snaps (2000)




Någonting lemlästar hundar i det lilla samhället Bailey Downs i Ontario, samtidigt som stadens invånare försöker leva som vanligt. Systrarna Ginger och Brigitte Fitzgerald fantiserar om döden. När de inte går i skolan planerar de sina självmord och tar makabra bilder på varandra när de porträtterar avlidna versioner av sig själva. En kväll när flickorna är ute på rackartyg får Ginger sin första menstruation och kort därefter blir hon attackerad av ett vilddjur. Chockerade lyckas systrarna fly och när de kommer hem upptäcker de att såren börjar läka av sig själv. Ginger börjar sakta förändras och Brigitte är övertygad om att hennes syster blivit biten av en varulv.

”I get this ache and I thought it was for sex but it’s to tear everything to fucking pieces.”

Den nu tretton år gamla Ginger Snaps har under de senaste åren vuxit till något av en modern kultklassiker. Jag har länge tänkt att se filmen men det har aldrig blivit av, ändå har jag haft de båda första filmerna i min samling i snart ett år, sedan jag köpte de båda för en femtiolapp under Rundgångs mellandagsrea. Av någon anledning har jag alltid trott att Ginger Snaps varit en vampyrfilm och då de nattliga varelserna inte riktigt faller mig i smaken (med få undantag och Jean Rollins filmer såklart) har jag dragit ut på att ta mig an Ginger Snaps. Nu är ju inte Ginger Snaps en vampyrfilm utan det är varulvar som står i centrum och då kändes det hela genast mycket bättre.

”A girl can only be a slut, a bitch, a tease, or the virgin next door.”

Ginger Snaps är en frisk vind i varulvsfilmsgenren och det var länge sedan jag såg någonting i kategorin som är lika bra. Det smarta manuset och avsaknaden av schablonartade karaktärer gör Ginger Snaps till mer än ”bara” en skräckfilm. Även fast de kåta ungdomarna finns med så är de inte utmålade så som de brukar vara. Här är alla varken fula eller snygga, de är mellanting som folk är i allmänhet och det känns ungefär som när jag själv gick på högstadiet. Tonårsfasonerna som går ut på att försöka passa in i samhället samtidigt som man går mot strömmen är perfekt iscensatt och funderingarna kring sexualitet och vuxenlivet känns äkta. Ginger Snaps är i botten ett ungdomsdrama som tar upp alla de jobbiga saker de flesta ungdomar går igenom under högstadiet, dessutom är det för en gångs skull ur två unga kvinnors synvinkel. Den snedvridna synen på kvinnan och hur det påverkar den yngre generationen är skickligt invävt i skräckhistorien, för Ginger Snaps är ju faktiskt till största del en renodlad monsterfilm. Regissören John Fawcett vägrade att använda cgi utan ville att det uteslutande skulle vara special- och make-up effekter av den gamla hederliga sorten och tack som fan för det! Specialeffekterna och odjurets utseende ser fantastiskt ut och gör helheten avsevärt mycket bättre än om en massa datoranimerade specialeffekter skulle ha kommit och förstört. Humorn är på sina ställen klockren och systrarna Fitzgerald som är varandras beskyddare är utmärkt porträtterade av Emily Perkins och Katharine Isabelle. Filmen har ett bra driv rakt igenom och valet att låta delar av finalen utspela sig under halloween är inte särskilt originellt men i detta fall passar det alldeles utmärkt. Ginger Snaps är en ny favorit bland varulvsfilmerna och definitivt en av de bästa i genren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar