Någonting lemlästar hundar i det lilla samhället Bailey
Downs i Ontario, samtidigt som stadens invånare försöker leva som vanligt.
Systrarna Ginger och Brigitte Fitzgerald fantiserar om döden. När de inte går i
skolan planerar de sina självmord och tar makabra bilder på varandra när de
porträtterar avlidna versioner av sig själva. En kväll när flickorna är ute på
rackartyg får Ginger sin första menstruation och kort därefter blir hon
attackerad av ett vilddjur. Chockerade lyckas systrarna fly och när de kommer
hem upptäcker de att såren börjar läka av sig själv. Ginger börjar sakta
förändras och Brigitte är övertygad om att hennes syster blivit biten av en
varulv.
”I get this ache and I thought it was for sex
but it’s to tear everything to fucking pieces.”
Den nu tretton år gamla Ginger Snaps har under de senaste åren
vuxit till något av en modern kultklassiker. Jag har länge tänkt att se filmen
men det har aldrig blivit av, ändå har jag haft de båda första filmerna i min
samling i snart ett år, sedan jag köpte de båda för en femtiolapp under
Rundgångs mellandagsrea. Av någon anledning har jag alltid trott att Ginger Snaps varit en vampyrfilm och då
de nattliga varelserna inte riktigt faller mig i smaken (med få undantag och
Jean Rollins filmer såklart) har jag dragit ut på att ta mig an Ginger Snaps. Nu är ju inte Ginger Snaps en vampyrfilm utan det är
varulvar som står i centrum och då kändes det hela genast mycket bättre.
”A girl can only be a slut, a bitch, a tease,
or the virgin next door.”
Ginger Snaps är en
frisk vind i varulvsfilmsgenren och det var länge sedan jag såg någonting i
kategorin som är lika bra. Det smarta manuset och avsaknaden av schablonartade
karaktärer gör Ginger Snaps till mer
än ”bara” en skräckfilm. Även fast de kåta ungdomarna finns med så är de inte
utmålade så som de brukar vara. Här är alla varken fula eller snygga, de är
mellanting som folk är i allmänhet och det känns ungefär som när jag själv gick
på högstadiet. Tonårsfasonerna som går ut på att försöka passa in i samhället
samtidigt som man går mot strömmen är perfekt iscensatt och funderingarna kring
sexualitet och vuxenlivet känns äkta. Ginger
Snaps är i botten ett ungdomsdrama som tar upp alla de jobbiga saker de
flesta ungdomar går igenom under högstadiet, dessutom är det för en gångs skull
ur två unga kvinnors synvinkel. Den snedvridna synen på kvinnan och hur det
påverkar den yngre generationen är skickligt invävt i skräckhistorien, för Ginger Snaps är ju faktiskt till största
del en renodlad monsterfilm. Regissören John Fawcett vägrade att använda cgi
utan ville att det uteslutande skulle vara special- och make-up effekter av den
gamla hederliga sorten och tack som fan för det! Specialeffekterna och odjurets
utseende ser fantastiskt ut och gör helheten avsevärt mycket bättre än om en
massa datoranimerade specialeffekter skulle ha kommit och förstört. Humorn är
på sina ställen klockren och systrarna Fitzgerald som är varandras beskyddare
är utmärkt porträtterade av Emily Perkins och Katharine Isabelle. Filmen har
ett bra driv rakt igenom och valet att låta delar av finalen utspela sig under
halloween är inte särskilt originellt men i detta fall passar det alldeles
utmärkt. Ginger Snaps är en ny
favorit bland varulvsfilmerna och definitivt en av de bästa i genren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar