Då var det äntligen dags att bege sig ner i bårhuset igen
och låta den döda obducenten presentera tre hårresande historier.
The Gas Station.
Anne studerar psykologi och tar ett nattskift på en ödslig
bensinstation för att tjäna lite pengar och för att kunna fokusera på sina
studier. Det blir inte mycket plugga av när en galen mördare går lös i
närheten…
Hair.
Tunnhåriga medelåldersmannen Richard testar alla
mirakelkurer han kan komma över för att få sitt hår att växa igen. När
ingenting hjälper vänder han sig till en nystartad klinik som lovar guld och
gröna skogar. Nog börjar håret växa igen alltid men det kommer med ett pris…
Eye.
En lovande basebollspelare förlorar sitt högra öga i en
bilolycka. Han testar en ny och oprövad metod genom att implantera ett nytt öga
från en avliden person – och det lyckas. Problemet är bara att han börjar lida
av huvudvärk, humörsvängningar och se hemska syner…
” Natural causes... Natural causes... Natural
causes... I hate natural causes! Give me a big stab wound to poke at and then
I'm happy.”
John Carpenter, utspökad till livlös obducent, presenterar
själv de tre bidragen till Body Bags. Förutom att han står för regin till de
bägge inledande historierna delar han även med sig av sina karakteristiska
toner i inledande The Gas Station.
Hela upplägget och utförandet bär flera likheter med Tales from the Crypt och
Carpenter introducerar, likt sin kollega Crypt Keeper, med passion och humor de
tre historierna. Jag har inte sett Body
Bags sedan vhs-tiden men då tittade jag på den så mycket att kassetten till
slut gick sönder. Nu har äntligen det fantastiska filmbolaget Scream Factory
släppt den i en snygg dvd/blu-ray kombo och den är värd vartenda öre.
Body Bags är
ytterligare ett bevis på att nittonhundranittiotre var ett bra filmår. Det är
en av mina favoriter bland de många antologirysarna och även fast det inte är
en särskilt läskig film kompenserar den det genom att hela tiden ha glimten i
ögat. Den inledande historien The Gas
Station är klassisk Carpenter med ett simpelt men utmärkt upplägg om en
seriemördare som senast sågs till i den fiktiva staden Haddonfield. En ensam
tjej i ett låst bås vid en bensinmack som stöter på den ena figuren skummare än
den andra, är hederlig gammal skräck utan en massa onödiga sidospår eller krusiduller.
Hair är det andra bidraget där
Carpenter står för regin och det är en mycket mer lättsam historia om
åldersnoja. När jag såg bidraget senast hade jag långt, tjockt, svallande
änglahår men nu har jag gått och blivit trettio+ och är några kilon tyngre och har
avsevärt mindre hår på hjässan. Då tyckte jag inte att Hair var särskilt bra men nu uppskattar jag den desto mer. Stacy
Keach är perfekt i huvudrollen och användandet av Crosby, Stills, Nash &
Young’s Almost Cut My Hair är
genialiskt. I den avslutande episoden Eye
har Carpenter överlämnat regissörsstolen till kollegan Tobe Hooper och det är
ytterligare ett bidrag som jag tycker mer om nu än då. Det är det våldsammaste och mörkaste bidraget
till Body Bags och herr Skywalker är
bättre än väntat i huvudrollen. Det kryllar med kända ansikten och förutom
Carpenter och Hooper dyker bland annat Wes Craven (karln borde stå framför
kameran oftare då han här visar klara bevis på att han kan skådespela), Sam
Raimi, Roger Corman, Charles Napier, David Warner, John Agar och
Blondie-sångerskan Deborah Harry upp.
Body Bags är en
tv-produktion men det är ingenting som märks av särskilt tydligt. Vi får se
blod och slafserier, nakna (visserligen döda) kroppar och höra fult språk. Till
en början var det tänkt att Body Bags
skulle vara pilotavsnittet till en serie producerad av tv-kanalen Showtime men
det blev aldrig av. Det är lite synd då Body
Bags är ett trevligt bidrag till antologirysarvärlden och skulle projektet
blivit av så skulle förmodligen Body Bags
räknas som en kultserie idag. Specialeffekterna är schyssta
serietidningsskapelser som ser alldeles förtjusande ut och de få datoriserade
bidragen ser faktiskt inte fy skam ut de heller. Inget av bidragen är som sagt
särskilt läbbiga men de håller en jämn och hög kvalité där den första och sista
historien är de jag tycker bäst om. Body
Bags är ett måste i filmhyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar