The Searchers (1956)

Tre år efter att det amerikanska inbördeskriget tagit slut återvänder Ethan Edwards hem till sin broder Aaron och hans familj. Innan han hinner slå sig till ro följer Ethan med pastor/sheriff Samuel och hans män för att lokalisera försvunna boskap men det visar sig vara en skenmanöver. Ethan finner sin brors familj massakrerade av Comanche-indianer och hans två brorsdöttrar Debbie och Lucy har blivit bortrövade. Förblindad av hat ger sig Ethan iväg efter dem som har skadat hans familj i hopp om att hitta sina båda brorsdöttrar vid liv igen.

”That’s what I’m afraid of, Laurie, him finding her! I’ve seen his eyes at the very word Comanche. I’ve seen him take his knife and... Never mind. He’s a man that can go crazy wild! And I intend to be there to stop him, in case he does.”

Jag har ingen relation till John Wayne och jag har knappt sett några filmer med karln. När det kommer till västernfilmer har jag alltid föredragit de italienska och Clint Eastwood har varit den som personifierat den hattförsedda, revolversvingande mannen i ökenlandskapen. Eastwood var lite tuffare än resten av killarna som stampade runt i dammet och Wayne föll mig aldrig riktigt i smaken. John Ford’s (som jag heller inte har någon vidare relation till) The Searchers är en av många amerikanska västernklassiker som jag aldrig sett tidigare, återigen mest på grund av att jag alltid har föredragit mina västernfilmer skitigare och våldsammare. För något år sedan köpte jag emellertid ett gäng äldre amerikanska västernklassiker för att så här i vuxen ålder bilda mig en ordentlig uppfattning.

”That’ll be the day!”

The Searchers är en perfekt middagsmatiné. Filmen inleds och avslutas med lägereldscountry i sin mysigaste form och det är precis den typen av musik som ofta snurrar på min vinylspelare, jag kan inte få nog av gammal country från nittonhundrafemtio- och sextiotalet. Resten av filmmusiken är pampig orkestermusik som spelar på alla sinnesstämningar och hela upplevelsen känns sådär mysig som bara filmer från denna eran lyckas med. The Searchers utspelar sig i Texas (fast är inspelad i Utah) och omgivningarna utomhus och när skådespelarna är kringgärdade av kulisser är grymt snygga. Jag tycker inte att The Searchers är en av de bästa filmer som någonsin har gjorts och jag föredrar fortfarande de italienska men det är ett stilbildande mästerverk och ett viktigt kapitel i amerikansk filmhistoria. Alla borde se The Searchers.